Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör göra. Den dag kommer nog ännu då du
inser huru rätt jag har — vänta några år!
— Det behöfver jag inte. Jag vet nog att
pappa har rätt, fast jag inte kan hjälpa att
jag tycker det är orättvist att just pappa
måste knoga och spara, utan att själf kunna
vänta något resultat af alt sitt bråk. — Om
den där skogssköflar-löjtnanten ändå kunde
göra ett förslag, som pappa kunde antaga!
Huru mycket lättare blefve det inte då!
— Oäfvet vore det inte, medgaf baronen. —
Yi kunde åtminstone under en del af vintern
vara tillsammans i Helsingfors — sedan ditt
år af »oberoende» är slut, ty för ett år till
narrar du mig inte att sitta här helt ensam,
slutade han halft skämtande.
Fröken Hilma svarade ingenting på den
sista anmärkningen, ehuru inom sig lika fast
besluten som någonsin att hon inte mera skulle
öka sin fars utgifter, men förklarade sig vara
»modern nog att tro på skogssköfling»,
hvar-för hon hoppades det bästa af löjtnant Kraus.
— Löjtnant Kraus! upprepade baronen med
tonvikt på namnet. — Det är ett sant ord, om
också oförskämdt, att folk i våra dagar inte
mera ha namn utan endast benämningar.
Men då löjtnanten följande dag infann sig,
mottog baron Tornhjelm honom likväl med stor,
om ock en smula styf artighet samt förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
