Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och baronen fogade sig som vanligt.
Men den, som inte kände sig särskildt
fogligt stämd, var löjtnant Kraus då han, sedan
också hans öfriga gäster gått, fann tillfälle
att ostördt tänka öfver saker och ting. Den
tid var förbi, då han ansåg sig böra utan
vidare svälja snubbningar och förödmjukelser, och
att baron Tornhjelms hela uppträdande varit
en öfverlagd snubbning, därom kände han sig
lika öfvertygad som om att orsaken i botten
var ingen annan än »inbitet högmod».
Att den öfverdådiga middagen kunde göra
något annat intryck än det af respekt både
för värdens frikostighet och för hans förmåga
att visa sådan föll honom ej in för ett enda
ögonblick. Tvärtom kände han sig mera böjd
för att instämma i kammarjunkarens votum
»pundhufvud», ty så mycket borde till och med
den mest förstockade gamla aristokrat veta, att
namn och anor numera ingalunda betydde alt,
hur mycket afseende folk än fäste vid dem.
Bra var det i alla fall att fröken Hilma
synbart icke delat sin fars åsikt om det
inbillade brott mot något slags etikett löjtnanten
antagligen begått. Hans vanliga instinkt sade
honom nämligen att han måste gjort eller sagt
något för att bringa baronens »högmod» till
den punkt att kammarjunkare von Pellingers
»dumma vitz» om den nya firman bragt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
