Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankspridd, men då hästarna vid
Gammelstaden svängde in på chausséen räckte han
tömmarna åt fröken Hilma och bad henne »låta
kamparna sträcka på sig en smula»,
försäkrande att de alls inte voro oäfna trafvare, fastän
de aldrig uppträdt på banan.
Därmed snärtade han lätt till sina fuxar,
och de sköto genast i väg med så god fart, att
fröken Hilma kände sig helt uppiggad. Hon
lät dem oaktadt sluttningen uppåt vid
Anne-berg trafva ut rätt duktigt och höll dem tillbaka
först nära krönet af sluttningen. Men på
den jämna sträckan utmed porslinsfabriken
ökade de igen takten betydligt och lågo så
hårdt på bettet, att den unga flickan hade helt
frisk färg, då hon saktade farten vid nästa
lilla backe uppåt.
— Präktiga hästar! sade hon. — Men det
är synd att låta dem trafva med sådan vikt.
Hvarifrån har löjtnanten dem?
— Jag köpte dem båda som föl i
Villman-strand. De ha blifvit väl uppfödda och ha
inte fått lättjas, så de hålla nog ut om vi så
köra på trafven ända till Långa bron.
— Lynne tyckas de också ha! sade fröken
Hilma, då fuxarna själfmant föllo in i skarpt
traf igen.
— Skulle inte fröken vilja ega dem?
frågade löjtnant Krans, öfvertygad om att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
