Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad kom åt löjtnant Kraus? frågade
baronen, då han en stund senare blef ensam
med sin dotter, hvars tystlåtenhet sedanf de
kommit tillbaka antydde att något förefallit.
— Han trodde att jag var till salu, och
då han såg att han missräknat sig, lät han
sina hästar umgälla det. —
Hennes förbittring hade nästan försvunnit,
men efterträdts af en stämning, som ingalunda
var mera smickrande för löjtnanten.
— Hvad är det du menar? — Baronen
fattade ännu inte hvad det var fråga om.
— Han erbjöd mig sina hästar och
pengar, alt hvad han egde med ett ord — och
sig själf på köpet — friade, kort om godt,
på sätt som föll sig naturligast för honom,
och som troligen bäst uttryckte hans känslor.
— Det var böfveln! sade baronen, som på
det hela inte kunde se något egentligen
tragiskt i situationen. — Han antog väl att du
såsom affärskvinna förvärfvat tillräcklig
respekt för pengar att svara ja. Från hans
synpunkt var det väl helt naturligt. —
— Eetas inte, pappa. Jag känner det
nästan som om jag fått ett slag i ansiktet. Och
hvad banken beträffar, så säger jag upp min
plats — jag har fått nog af Helsingfors, och
det fins andra, som behöfva den bättre än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
