Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysning att ringen hade »en särskild betydelse».
Den var ett tecken, som sknlle erinra henne
om hela den långa tid hennes fästman suckat
för henne i tysthet, utan att drista meddela
henne sina känslor, likasom förlofningsringen
skulle bli ett minne af den dag, då han funnit
sin kärlek besvarad. Det hade han själf
skrif-vit, då han skickade ringen, tidigt på morgonen
efter deras förlofning.
— Förlåt att jag skrattade, bad fröken
Hilma — men du såg så naivt lycksalig ut,
att jag inte kunde hjälpa det. Du vet nog
huru hjärtligt jag önskar dig all möjlig lycka.
Kyssen, som åtföljde lyckönskningarna, var
visst varm nog att i någon mån lugna den
nvförlofvade, men en smula sårad kände hon
sig det oaktadt, tils det på hemvägen plötsligt
föll henne in att skrattet väl inte var annat
än ett uttryck af den nervositet Hilma måste
känna öfver sin missräkning.
— Stackars Hilma! tänkte hon — det kan
väl inte vara altför roligt att dag ut och dag
in bara räkna andras pengar.
Men trots den medlidsamma tanken kunde
hon ej undertrycka ett småleende, som helt
säkert inte var medlidsamt.
Mycken tid att spekulera öfver allehanda
bisaker hade fröken Alma för öfrigt icke, då
hennes fästman lyckats genomdrifva sin önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
