- Project Runeberg -  I societeten. En Helsingfors-berättelse. Några landsmän jag träffat /
156

(1895) [MARC] Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarför jag fortsatte mina funderingar i samma
dystra stil som förut.

Då knackade någon på min dörr, med en
hård, pockande knackning som om
vederbörande ansett sig berättigad att utan vidare
vinna tillträde.

Det förargade mig, så att jag först inte
svarade någonting, utan lät honom knacka en
gång till. Då sade jag i alt utom
förekommande ton: »Kom in».

Dörren slogs upp med fart, och in trädde en
besynnerlig, svartklädd figur, som med
struttande steg och utsträckta händer klef rätt fram
till mig. Innan jag rätt hann betänka mig,
fattade han min högra hand mellan sina båda,
böjde sig framåt och stirrade mig i ansiktet
med ett par våta, ljusblå ögon, som lifligt
återkallade den intelligenta blicken hos en
nyfödd kalf.

Jag stirrade tillbaka ett ögonblick och stod
just i begrepp att rikta till honom en mera
kraftig än höflig fråga om anledningen till
besöket, då han själf lät upp sin mun.

— Salige äro de, som tro! — sade han
med star k sal velse och lika stark
Jyväskylä-aksent. — Tror du, broder? tror du?

— Ett och hvarje — bland annat att herrn
inte är riktigt frisk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zksoc/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free