Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Bjarma-Sagan
- Esternes Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sväloslawitsdi, som gjorde ett infall i deras land; är 1187 bragle de om llf- 5 behåller sig den lugna besittningen af sid förra. Fördenskull »lär denne sist—
vet alla Nowgoroder, som utsändes att hos dem indritVa skatt, oeh ännu nr; nämnde ensam upprätt än i dag, Alla tre, folken hafva mycket gemensamt:
1342 finner man ett krigståg förelaget mot dem frän Nowgorod. Efter denna t det Inåtvända slutna lynnet, som hos de häda yttre folken öfvergått till
miss-tid försvinner Bjarraerues namn pä samma gäng som deras sjelfsländighet, $ länksamliet; det sega vidhållandet af det gamla, minst likväl hos tappen;
deras rikedomar, deras gudadyrkau oeh njelfva deras vunna bildning, Verlds- ; böjelsen för magi och slutligen den egna fallenhet för safir, hviiken,
godsin-handeln hade långt fiir detta sökt sig nya vägar, de afiägsna stränderna af 5 tast hos Finnen, 1 de bSdft extremen» spetsas, af hatet mot främlingarne till
Dvina dikade i glömska, och när efter ett halft årtusendes förlopp deu nyfikne | uddhvass skärpa. Att med all denna öfverensslämmelse Finnen, mer än sina
vandraren letar pä sagornas skådeplats efter Bjarmernes skatter oeh Juinalas ; bröder, synes egnad att i historien framträda som ett kulturf olk, bör utan
bild, miiter honom ödemarkens dystra tomhet oeh ett förvildad! fåtaligt folk, t tvifvel tillskilfvas yttre omständigheten inverkan under läroåren, men oek till
mm i fattigdom oeh råhet tanklöst trampar den jord, i hviiken fäderne grofvo j en del den olika skiftning i lynnen, hvilkel han fält pä sin del. — Kastar man en bliek pä Ungrarne derjemte, sä kommer man till den märkvärdiga observal5o% »“ det fll,sk* «tan»lyunet ju längre söderut, desto mera får en djerf
sina döde och sitt frejdade guld.
Hvllket skådespel af ett förgänget folk!
*
Esternes Saga.
; handlingskraft; ju längre deremot åt norden, desto mera tillbakadraget visar
S det sig, oeh slutligen skyggar det undan for hvarje omildt vidrörande. Eu
« stor och märkvärdig lärdom om naturmakternas ingrepp i folkens daning!
¥
S Trenue bröder bosatte sig allt sä pä ömse sidor om den egentlige Finnen; 1’ån-
; gre i söder Esten oeh Lappen längst i norr. Båda hade den sorgsna lott att
; tryckas till jorden af en ufvermakt: Esten af Tyskarne, Lappen af sin härda
EatowtM Sttgtt, 5 styfmor naturen. Oeh budas öde mörknade alltmera under tidernas lopp: allt
; tyngre lade sig öfver Esten cn främmande nationalitet; allt högre (ringdes
; Lappen ät ncirr. Midtemeilan dem stod Finnen oeh kufvndcs af elt främmande,
I den stora folkstrid, som genomghr hela den finska forntiden och at ; 1 *
, .. „ „ * äfven han, men när århundraden förgått, fann han sig vara segrarens foster-
deniia ger ett sä egendomligt intresse, skall man på ett märkvärdigt sitl alle- ;
, . , , ‘ - „ , , ... . - , S broder, i sfallet för att vara hans tral.
städes aterfmna tretalet. Tre folk at olika slam hafva kampat om Finland -
(Svenskar, Finnar, Ryssar); tre voro do egentlige Finnames folktyper (Kare- ; Esten flyttade ifrän sin broder Finnen och bosatte sig i Romarnes gamla
lame, med deras egenartade förvandler Quienerne, samt Jemerne); trefaldigt; ”bernstensland” söder om finska viken oeh östersjön. Här fann han bördiga
uppträdde ändtligen de beslägfade folk, som besitta den finska norden i in- S marker, bevuxna med täta skogar, i hvilka före hans tid intet yxhugg dgnat,
»■k rar. kl mening: Ester, Finnar och Lappar. Fl land dessa har Esten företrä- ; oeh dä han, lik sin finske broder, kände sig tålig oeli stark nog alt rödja oeh
desvis spelat krigarens, vikingens roll och forblödt som en hjeltc på slagfåltel; ; svedja och sä i ödemarkerna, säg han innan kort sina bygder odlade ochvild-
Lappen har, i full motsats till denne, rönt den alltför fridfärdiges lott alt bort- ; djuren trängda tillhaka frän do glesnande skogarna. Åkerbruket btéf da hans
jagas frän nienniskors stigar och förtvina vid den bebodda verldens yttersta ; linfvudaäring och derjemte idkade han fiske och jagt. Men emedan hans land
gräns; Finnen åter står mellan båda, icke blott till boningsorten, utan fastmer 5 låg vid hafvet oeh sandkullarna i dess granskap icke lönade odlaremödan, loc-
tlll lynnet och till sina öden, så att dä Esten anfallit oeh Lappen flytt utan ; kades Esten ut på handel och sjöröfveri, som den tiden ofta drefvos under
försvar, har Finnen slagits som en man för sin torfva, men Icke (agit ett steg ; samma firma, och sä blef lian en af nordens skickligaste oeh djerfvaste
sjö-deröfver. Freden älska de i botten alla; men- Esten fäster dcrvid »om vilkor J män. Med alla sina grannar af främmande stam 18g han i oupphörliga krig
makt och vinning, Lappen köper den för hvad pris som helst och Finnen för- j till vatten oeli lands; Stnrkodér, den hundraar-made, uppgifves ha varit af est-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0022.html
