Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Lapparnes Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•m 22
AU Lapparne* list ocli ftiralngenhet hjelple likväl ieke i längden. Sill 5’Lappen har icke sjelf BrmSIl böja *fg öfver den rim naturdyrfeam MmWeralilc!»
rislo snöbetäckla hemvist i den hiigsta norden, fingo de viil behålla; det af- jj kallades af Vitnarne ei« pä fasta landet hefinllig hippsk Seida, Smirakka äter
undades dem ingen, om icke den norrske ocli finsk© nybyggaren, som i sed- J en sädan som Lapparno dyrkade pä sjöholmar *). Andra tider hafva- nu
kom-uai-e tider framträngt sä högt kornet mognar ocli timmer finnea för en staga. « mit, dä det arma obildade folkets klumpiga gudar råkat i förgättrnhet ack
fiir-Men skattskyldige blefvo de efterhand lill alla sina grannar, ocb flera Sik un- ; akl; ty den krislne Lappen är af hjerlat gudfruktig, derföre vill han ej vela*
draden igenom ledo de af Birkarlame hfirdt förfryek. Ty konung Magnus S af fiirfädrens hedeudom, oeh vet icke heller synnerligt. Men änm» stundom,
Ladulås berättas hafva gifvit Lapparne "biua i händer (ill egendom, som ville j när den resande pä fjället SfrerfallcM af ett bland dessa förfärliga jrridny
komma dem under Sveriges krona." Och derpä skola invänarue i Birkalasoc- ; som endast der äro miijliga, säger Loppen halflcende, lialfliuklande: "vi hnfv»
ken i Finland hafva begifvit sig upp och dagltngat med Lappanie, men der- 5 rest förbi en Seida ocb förgätit alt offra St honom, derfiire vill han visa livad:
under oförsedt »fvcrfallit dem, dödat många oeh vunnit landet "allt till norra ; ban fömär.” Elt minne af hedendomen dröjer doek längst oeh skall ej Kinin»
oeh vestra sjön.” En sägen tillägger, att en Birkarl gått Lapparna i förväg \ utrotas, sälänge ödemarkernas ensliga storhet stämmer meiiniskosinuel {Sr det
oeh 18Ut sin hustru gräfva honom ned i »nön pä ett slälle der de andra mSsle • underbara oeh öfverualurliga: det är den gamla trolldomen, i bvilkenr som
fara fram, ocb när de skidat öfver hans hufvud, hade han räknat deras tal vara j hvar man vet, Lapparne bland alla jordens folkslag varit det mest beryktade.
15, hvarefler han äter skidat förbi dem och nedhuggit cu efter annan, der de $ Men sjelfva den lappsfa* trollkonsten är ieko mer hvad den varit; de tak»
i rad franikoniino, sä när gom don siste, med hvtlken han hade en svär strid alt 5 nybyggarn* gii nu längre deri, än Lapparne sjelfva; och Mpädomsförmägan —
uthärda, innan han vann. Men om Birkarlame längre fram mera. Visst är • vare sig i häudernc, i bränvin eller kaffe — är nu deu, hvari Lappqviunoruai
dock, att Lapparne lidit af menniskor mer våld och skada, än af vilddjuren 5 mest söka visa sin skicklighet,
och snöstormarne pä deras fjiill, all fintill sednasle årtionden, dä man begynt S
värda sig om deras undervisning och trygga dem för grannars snikenhet oeh ; Det gamla Lappland, (ill hvilket man fordom förläde allt det vidunderliga,
iifverväld. S dystra och ondskefulla, för hvilket folktron skyggade, är icke mera elt. okänd t
j sagoland; kyrkan har inregistrerat dess inbyggare, vcltgirighelen har trä ngt: i
Ingenstädes kan man vara afan Gnd, ej ens i Lapplands ödemarker, och ; det Innersta af deras usla kalor. Tvenne iiäriugsBng särskilja Lappmarkens
fördenskull, hvarhelst lappsk tunga talas, hör man traditioner om Seider j ströfvande nomader. Fjäll-Lappen med siua renhjordar byter fvä gänger
(Seida, Sielda) cl. å. Gudabilder mest af sten, för hvilka Lapparne knäböjt och • i månaden boningsplats. Um våren drager han ned lill hafskusteu; höstelid
framburit offer af vildrenars horn oeh ben samt fågelvingar, äfvensom de be- ; återvänder han till fjällen. I drifvonia iiedslöler han fyra bägforntiga Iriiil i
Strukit dem ined renblod och fiskflott. Del egna var med Seiderne, att de icke • tvenne balfcirklar: nagra Ivurlrad derlill, några slänger i sluttande ställning
voro formade af menuiskohand, nian naturens vark, merändels stenar ocli kläp- ; deremot, elt vndinnlslucko slaget dcromkring, cn eldstad af itägra slenar, litet
por af sällsynt, skapnad, krusiga och knottriga, nngongSng sammansatte af J björkris på marken inuti, derpä några renhudar, och den boning (kila) är
furflera mindre stenar lill menskllg liknelse, stundom äfven groft lillhuggno af j di»-, ; hvilkcn hela familjer finna sin tillflykt. Ute måste dock mannen vaka;
träd (KurikaisetMolekit), likasom hos de gamle Finnarne, I Seiderne har ; vargen lurar i hvarje buske; ve den ren, som skiljer sig från hjorden.
Slag-Lappen icke dyrkat sjelfva stenen eller belätet, utan gudomligheten har Äts S (aren är sä ständigt (111 bands, att Fjäll-Lappen hcla vintern om lefver af det
såsom inneboende deri, hvarföre ock mängen Lapp är i den Iron. att dessa j som öfverbtir efter ulfvens land. Vild oeh oliyfsad är Fjäll-Lappen, hans
bestenar hafva lif oeh kunna gä. Ty, säger Lappen, när hjeifen PäiriS störtade ; teende är plnrnpt; gerna griper han’ lill nälrälleii. Men under denna bistra
nagre af Seiderne i Enare sjö, rörde de sig länge på vnlfenytan nian att ajnnka. | y ta döljer sig ofta ett kärleksfullt »inne och Caslren träffade en man af detta
Sina perspnliga gudar — Äije = Ukko, Iliidda = Iliisi, Lcmpo, Tuona ;–––––––––––––––
m. fl. — har Lappen liinat af Finnen, som i gudaläran koin längre än han, ty ; *) Cattrcu, i Suowi 1S42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
