Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Lapparnes Saga
- Karelska Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk. som i hela trettio ären aldrig veilal ett ondi ord nicil sin husfru, aldrig *
lilllalat henne annorlunda, än med dci vackra ordet "luddadshain" (linlnisem. J
min lilla ftigel). — F i sk a r c-Lappen dereiriot slär redan pä nomadlifvets 5
gräns, hati bygger sig vid hafskusfen eller flodstranden en bofällig sfuga (ill ;
0
vinterlde; om sommaren Irrar han kring; rnigra fär ufgöra lians hjord; fisk är 5
lians dagliga spis, när hau ej lyckas med Ijufskylte fålla niigon of Fjäll-Lap- ;
pens renar, ocli till det ringa mjöl, han mot tiodubbla priser tillbytcr sig af S
Norrmannen, blandar han ständigt bark. I religiöst oeli sedligt hänseende siar j
han öfver sin bräder på fjällen, men ofiare än denne hemsöker honom hungern *
och hans ufvergång frän nomadlifvet har medfört ekonomiskt förfall; briinvinct S
föröder honom och vinaingslystue grannar plundra med krämarekonstcr hans
ringa egendom.
0
0
0
0
Same kallar sig Lappen sjelf oeh vidkännes ej sitt svensks namn (det ’
finska i-apjji), hvilket, enligt Castrén, ursprungligen beteeknar de» ytterstanor- ;
den, men sedan blifvit elt smädeord, som antyder räliej, Sjelf räknar fcais ;
slägtskapcn med Finnen sig till heder; men Finnen vidkännes honom ej. j
Ilans framtid är dyster, ty vi ni em och snöstormen släppa icke silt tag, polens ;
isar tina aldrig, oeh blott genom öfvergftngen till ett stationärt lefnadsssitf kan J
Lappen rädda ät sig hoppet om en civilisation och ett, mildare öde.
*
Karelska Sagan.
Sä nödvändigt och naturligt veser finska folket ut ur stammen, oeh folk- ;
sagan ur stamsagan, alt mau aiAste förundra sig, huru ens någon kommit’
pii det infallet att söka finska historiens besUtmiagor i vesfern utom folket oeli J
stammen ajclfva. Väl ligga mellan forntid oeh nutid mänga ifitukla ärhnndra- ;
åen, okända vandringsbanor, korsande folkrörelser; men utgångspunkten, en- J
gäng gifven, anvisar riktningen af de vägar folken mäste hiifva lagit, Rr alt
hinna sin nuvarande ståndpunkt, oeli derigenom blir en allmän öfverblick
möjlig, ehuru detaljerna ritt förlurade, måhända för alllid. Sälunda, bortseende
frän de vidsträcktare slant- oeh spräkförvtiudlskaperna, leder man sig från
Wolgafitlken förmedelst Wotjakenie lill PefÄska folkfauiiljen kring Kamas oeli
Dvinas flodområden samt vidare österut till de Ugriska folken kring Ob.
Vcsterut åter gä, som floder ur samma källa, fiirnlom andra, de finska
grann-f tiken Est er oeh Lappar, Ännu ett tag ur MHan, oeh man scr »ig med K
a-relarae förflyttad frän det gamla Penu oeli Rjarmaiand’ intill hjertat af
Finland.
Eflerfoljande är, med irwgnr fa nfviliefser, gängen af *ten stora folkdikt,
som Lönnrot oeli andre samlat frän de Karelske sångAes läppar och soin
1835 utkommit i fryek nilder namn af U a I e v n 1 a. d. ä„ Kalevas heni> 1
berättelsens tråd Mäta sig många episoder och nägomgung synes den trasslad
af nyare tillsatser; men liåller man ständigt i sigle fe väldige hjcllar och
dera» verk, som der besjungas, så reder sig Irinlen oeh otusKngar nationen, ocli
Kalevata blir sålunda en e»da Mor folksaga om hela den finska forntiden,
ehuru endast en del af folket, Knrelnrne, deri uppträder som handlande, i
kaiwp mot Pohjolas onda slägten, i hvilka mau velat älcrönua Lappen, do
tider, dä iiaa var mäMgare än nu.
I tidens begynnelse- fauns endast vatfen oeh en öm saint Wäinä—
mii i ne ii. som drefs omkring fl hafvet*}. Örnen flög i öster och flög i
vcsler, sökande sig ett bo; varsnade sä-slutligen. Wäiiiiimöiuen lik en fufva uti
hafvet, byggde sitt bo på hans knä oeh ladc i boet sex gyllene ägg, men det
sjunde var ett jcrnägg* Deraf kände Wäinäinöinm hett» i sitt knä och rörde
sina leder oeh äggen rullade i hafvet, oeh häraf skapades fiirmedelst
Irolldoma-ordet verlden, ta att utaf äggets nedra del den låga jorden danades och af
den öfre himlen; men af äggens hvita sol*;», af dess gula månen oeh af
an–dra smärre stycken himlens stjcrnor.
Wäinämöincn smed sig en fåle sä smärt som ett ärtskaft ocii red, sä
att marken dånade, öfver Wäiuögärdens lunder ut pii liafwis vida fjärdar;
oeli sä snabb var fälen, att dess hofyar ieke fukiades. Men en skefögtl Lapp,
*) Se Csulréat företal filt Öfver». af Kafciab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0027.html
