Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Karelska Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var dä gjord t: Sampo var smidd; Polija skulle deruied vinna »kat- I
ter ocb trefuad, Smeden allenast gick sorgsen i häg, ly obevekclig var den S
älskliga Pojamön. Hemlängtan fick makt öfver Umarincn, ocli Lou hi, nöjd ;
med hans arbete, redde honom eu Ht och väck t c gynnsam vind, som förde J
Uiuarinen t ili bans land igen, der han fur Wilinäjiiöiiien beskref sill lyckade j
verk. ;
5
*
Nu slär sagan om i en annan ton. I, em min k ii i nen, den unge, gla- \
tle oeh ridderlige Kaleva-souen, hvilken iick kallas Kankomieli, den till fjer- ;
rau längtande, den pä bragder oeh iifvenlyr högt begifnc, hvilken ock var %
maklig i (rolldoni. men genia värjde sig ined handkraft derjemte, — Lcmmin- ?
käiuen hade rustat sig (ill friareläg, Red mig min skjorta, moder! sade ;
han: skölj den i svartaste orma etter, tv resa vill jag lill Pohja, för alt fria %
lill flickan i det kalla •Pimrnlola. — Hes icke dit, min son! sade modren; £
Turja-spraket känner du ej och Lappen är dig Eifvermäktig i säng; lian skall ;
förgöra dig. — Ilar ingen fara, sade Lm; väl rnius jag engäng tre Iappske ;
män, som ville plundra mig med trolldom; men af mig fingo de ej sä mycket 5
som yxan täljer af stenen. Illa vill jag Jilliyga Turja-ninunen, klyfva med S
säng hans skuldror. blusa hans; pansar i stycken. Tag denna borsle: icke ;
förr än blod dryper af deu, är din sons ofärd kommen. j
«*
#
*
Alltså kammade muntre Lenumnkäiueu med mycken omsorg sitt länga S
vackra här, omgjordade sig med jentsniidd skjurla, ägg.ide sin häst med ;
pcrfesnärtcn och res lo af i släde. Pä tredje dagen syntes Pohjas slugor; i
snäsigt affördades Lin vid de försla; i den tredje trädde han varsamt in. Ilär j
snlto pä bänkarna stolte kämpar; sångare, spåmän, spelmän ocb onde troll— S
karlar fyllde itugan; Hiisis qväden »kritades som bäst. Ängslig var cj I.:n, ;
In steg lian d ris teliga oeh q vad, lill stor begabhelse, de bäste sångare att J
sjunga de sämsta runor, men i deras mun sj äng han hvassa stenar och le- S
ken lyktades denmed, att alle stugans] män af Lsn trollades i en sli.de, for- {
apund med cn brokig katt, som for af med dem till Lapplands yttersta män- i
ilfrfrätande fjärd, i llulja-forsens fraggiga gap. — Kt blef dock skyinfligen 4
skonad: Ulappalas blinde gubbe, som forförnad bortgick för alt lura pä Lem- ;
iniukiiiucu vid Tuonis elf. ;
S
0
Men Lemmtrikäineii tyckte sig nu vara en sädau karl, alt han med Ite- ;
der Uun.sc fria lill Pohjajungfrun. Tre prof skall du först beslå, sade Louhi: ;
fånga pä skidor Hiisis elg. som är det alirasnabbasle djur, betsla Iliisis vilda
slilskadda fä le oeh med elt enda pilskoll skjuta en svnu pä Tuonis svarta elf.
De försla värfven fullgjorde ock L:n med bisliiud af Okko oeh skogens blida
gudamakter, Mielikki och Mimmerki, skogens värdinnor, ocb Täpio, den
dunkelskäggige. Men illa gick det vid Tuonis elf, Uiappalas lurande gubbe q vad
cn orm i bjellcns lijerta och blodig störlade L:ti i elfveu, der Tuoni högg i
fem bilar bans kropp, gjorde hufvudcl lill en tufva, Ritterna lill videgrenar,
kiitlel till cn marken slubbe, ögonen till tranbär ocb bäret (iil vissuadt gräs.
Del var nu Lm* bane. Dock när bans moder säg borsten Miidaj grep ängest
hennes sinne ocb bon hastade pä lärkam 18(ta vingar till Pohjola. Ogerna
ledde henne Lnuhi pä sporen, vinter ocli sommar sökte hon, vägen och minen
frägade hon; siat visade henne den milda solen lill Mauala bortom de nio haf.
Dä lät Lins nwder smida ,sig cn räfsa med hundra famnars länga (enar, och
när solens betin insöfl hela Mana]aa folk. räfsade hon ur clfven sonens
sönderhuggna kropp, som vaggades af moderskärleken äter lill lif och läktes af
lionung, deti Moliiliiiiicn hämtat frän skaparns egna Kälkar. Alltså blef L;u
äter den han varit ocli raskare än förr.
Wäioumöiaou timrade sig med säng cn bäl, men tre ord brusto
honom. Förgäfves dödade han olaliga svalor, svanor, vildgäss, renar ocb
ekorrar. för att skaffa sig orden, förgäfves nedsteg han till Tuonis dödsboniug,
hvars jernfingrade hemska invänare, för alt stänga honom återvägen, utsatte
en tusen fatnnars kopparuol, hvilken han blott förvandlad till cn liten svart
slcn förmådde genomtränga. Nu var ej anat räd, an att öfver niilsuddar
svärdsklingor och hvass| yxor vandra lill Anlero M ipuneu, dc» gamle Kaleva,
gom redan länge legat död i jorden oeh pä hvar» skallror aspen vexte, men nedom
skägget videbusken. Träden fällde da W:n ocb indref en jernslär i gapet pä
den döde jätten, som bet i jernet, men Icke kunde äta stälcls lijerta. Dock
slukade lian W:n, som dä i bans mage redde sig eu smedja oeh sined, sä att
jätten våndades under grufliga besvärjelser ocb tvangs alt gifva Win de
begärda orden. AUlsa blef balen färdig oeh W;n resle änyo pä IViarefärd till
Pohjola. Men pä den dimhöljda udden stod Anni, lluiarinensunga syster, och
trampade byke. Der säg hon \V:u segla förbi och hastade med denna nyhet
lill lin. Har, sade hon. skor du dina hästar hela sommarn ocb emellertid far
en klokare ocb bortsnappar din brud. Häpen blef dä lin och systern redde
honom elt bad med aspved oeh en lilcu kärleksiivast af 9 sorters inga tel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0029.html
