Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Karelska Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, bvärefter han genast for till Pohjola fiir att täfla om flickan. Pä
eu-gäug anlände bada oeh Louhi anade vid deras anblick friarebesök. Ma du
taga. don gatnle, sade hon till do t (ren; han är rik. Men flickan valde ilen
raske Sampomneden, och den gamle Wa gick från huset med en korg. Tre
friareprof fullgjorde nu I:u: plöjde ett fält fylldt med ormar, tyglade nlf och
ijiiii, samt fångade "vallneis hund,” en jäftegädda i Tnonis elf. Derpå
reddea bröilopp i Pohjola, och till delta slagtades en tjur så stor, att svalan
fae-liöfde en hel dag för att flyga mellan hans häda horn, och iugcn var som
kunde slagta lionoin, tills nturhafvet uppsteg en tumsliing man, som tryckte
tjuren ned pä knäna. Öl redde Osnmtnr hela aret om af sex korn frän hvarje
ax, sju humleknoppar frän hvarje stängel, en skog lill bränsle, tvä underbara
grankottar oeh Mehiläinens ljufva lionungssafl. Till sångare bjöds
Wäinä-mäinen och för resten aill fullt, lytt». lama och blinda. Och bar gjiingoa nu
mänga guda sänger om festens herrfighei, värdinnans pris, sklfaneseau frän
hemmet, flickors Öden oeh det nya skiflej: utaf brudens lif, hvarcflcr de
nygifta furo till brudgumens hem i Wäsiiölä,
Em var ieke bjuden till Pohjolas bröilopp: Lemminkäinen, den tappre
oeh stolte Kaukomieli. Der han plöjde pä åkern, hörde han brölloppsgästernas
hästtraf; vredgad skakade bau sitt svarta här, afbrot faran midt pä åkern, lät
elda sig bastu,’ pätog] sin pamsarskjorta, mötte sin moders varning med det
stolla ord. alt bjudningen hvilnde på spetsen af hans goda svärd, och bcgaf
sig till 1’ohjola. Underbara, grästiga hinder mötte honom pä denna färd :
eld-forsar och eldsjöar, stängsel af stål, med ormar sammanfogade, och grymma
vilddjurs vakt. Ängslig var ej L:n, alla hinder besvor han med trolldom oeh
bandkraft ömsom, och häpnad blef i Pobjastugan, när han trottsigt träddo in
med orden: ”präktig är den bjudne gästen, präktigare den objudne.” illa
mottogs han ined mången undlykt; dålig var ock undfägnaden: iil med ormar
och ödlor i. Sist gäste nu ock harmen öfver; trollkonst Jjfvndes med jemngod
kraft, med Pobjavärden mätte han sin klinga, änskönt den var slö vorden mot
luifvudskälar, oeh 1‘objaklingan var ett kornfrö längre. Alltså* fick tärd en
första hugget, men högg i sparren ofvan dörren. Lät osa strida ute på
gärden, sade L:n; vackrare är blodet spildt i snön. Snart föll der Pobjavärden
för Ljns hugg, hans bafvud uppsattes pä en stolpe, hans folk förbyttes medelst
sang i silfver och gnid. Men Louhi, ensam öfverblefven, q vad sä mänga
rustade män (ill L:ns bane, alt denne nödgades fly långt bortom sin barndoms
bem till den onämnda holmen, hvilken lians moder anvisade honom, mot löfte,
att han aldrig mer skulle färdas i krig. Har var hafvet idel mjiid, floderna
idel öl, sköna jungfrur helsade gästen, oeh L:n, lika rask i qvinnogunst sora
nli Örlig, blidkade dem alla, utom en. Till henne ställde muntre Kaukomieli
sin fård, men nu uppstod® mot honom svärdgode män till sädant tal, att lian
måste timra sig en båt och fly. Började sä båten bittert klaga, att den eke
fick färdas i krig. Deraf väcktes äter L:us stridslust, han uppsökte sin
vapenbroder, den väldige kämpen Tiera, och seglade med honom I härmad mot
Pohja. Illa lycklades ock denna färd. Louhi sände öfver de antagande en
skarp köld, midt pä fjärden fasifriis bii t en oeh endast Lma mäktiga trofping
räddade dem, hvarefter L:n landsteg på en öde kust ocli brast i klagan öfver
sin moders sorg 1 hemmet.
Kuller v o hetfe ock cn Kalevason, den lättsinnigaste, obändigaste
säile, som ock kallas Tuiretolnens tomhändte son. Tre nätter gammal, slet
han sönder sin linda, och icke brngte han lycka i huset, när Ilniarinci köpte
honom for en spottpenning i Karelen till. (riil. Alla sysslor förrättade han
bak vänd t; satt att vagga i;ns barn, slack han ut dess ögon och dödade det;
svedjelandet, som han skulle rödja, förbannade han, sä att intet ax der vexte
mer; gärdsel byggde han af de största furor med’ ormar i stället för vidjor;
bålen rodde han så att den brast, noten slet lian I stycken, oeh när llmaris
värdinna bakade in en sten i hans bröd, skingrade han korna pä men oeh
hemförde klafvade björnar oeh vargar. Sist förgjorde han med ond sjukdom
flraarincns hustru, den vidt besjungna Pohjabruden. Mänga andra sällsama
drag vet sagan att förlälja om denne Kullervo. Spelande och tulande pä
heden, mottog han nyheten om sin moders, sin faders och sin huslrus diid, oeh
spelande och tutande gick han obekymrad vidare. Engång reste Kuilerrn frft#
1’ohjola lill Wäinölä, för att betala Ätt, oeh hvarje flicka han mötte pä
vägen bjöd han cn plats vid sin sida i släden. En fanns oek slutligen villig
derlill, oeh niir det yppades att flickan var Kullervos ok ä ml a syster, lika
(anklös som han, löste den bedragne hrodren sin häst oeh red ut pä btäa
hafvet, för att dölja sin blygd. En annan gäng infann sig Kullervo,
sprättande i blåa strumpor oeh fina skörlen, i en Wäioolund, der flickor dansade
och bortröBade den skönaste. Men flickans moder nedkallade öfver röfvare»
Ukkos röda koppurpilar, och dessa vonlo Kullervos banc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
