Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Karelska Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-«•> 29 <m-
Förgäfres miidar sig en klyftig lurdom alt .framlägga i Kaleva-sagan 5
ett historiskt skelett. RIsu känner sig stå i natten af en forntid oeh höra sän- 5
gen mäktig ljuda; men livadan den kommer, vet ingen med visshet säga; ty =
sångaren nedlade ieke deri sitt namn eller sin tid, han sjöng för sin själs be- «
hof, för sitt folks ii ra, och det var nog för lians glädje. Det ges i hcla Ka- j
le vala intet drag, ingen bedrift, för hvilka man skulle kunna med’ visshet be- ;
stämma ort eller iintial. Ilvad dikten sjelf ger klart vid handen, det iir, alt 5
sångerna tillkommit under olika lid. Äldst äro troligen sagan oro ver! d ens ska- i
pelsc, trollsångerna, Marefärderna, Sampodikten, kanleles daning och Wnlnö- S
läs fredliga förbindelse med Pohjola, öfvcrlmfviid det blida och milda i Kale- ;
va-sagnn, frainslälldt i geplaitermi af Wäinämuiaen, llmarlnen och Pnbjamön. J
Yngre deremot äro härtågen, osämjan, klagosångerna och den egentliga hjelle- 5
diklen, samlad i gestalterna af Lonhi, Kallervo, f.eminlnkäincn, Joukahainen, ;
Bet iir en mild hnlfdagcr, som efterhand fiirdystras till natt oeh som slular i
med det. gamlas oförsouadc flykt för nya kuiturmakter. Karelarne dojit.es sist *
i ll:e iirhuntodel, oeh före denna tid diktades runorna; yngre iir endast Ka- ;
le valas sista, i hvilken en ny tids ande går. S
Åter pekar sagan tillbaka ät östern, till DiyinalHndcrna, (ill det gamla •
Bjannaland. Hit leda tillbaka Karelarnes spär oeh blanda sig med Bjarmer- t
nes, hvarförc man pä goda skäl vill finna under de tvenne namnen samma ?
folk. Här, så (ror man, diktades K al ev alas sånger, lär lefde deras hjcllar ;
här kämpades striden om Sampo, det hemlighetsfulla, hvilket nägra ansett vara ;
en gudabild, men som viil snarare betydt cn plog eller annat åkerredskap, oeh J
den rikedom Pohjola deraf vann, oeh det brödlösa lif. som uppstod efter dess 5
bor fr® ande, vore då tillfyllest förklarade genom åkerbruket. Ty den strid, i
som besjunges i Kalevala, var mer iin hlotta ströfiåg att rSfva belåten och 5
qvinnor, det var striden om ett frukthart land, och Lnpparnes nederlag hade ;
till följd deras utHyttning till kallare länders „brödlösa lif.., S
När Karelarne blefvo mäktiga oeh alltför manstarka i det gamla hem- 5
landet, drogo de bort ät rester oeh nordvest. Redan i 8:e seklet hesatte en J
skara af dem de längsluttandc nordkusterna af Bottniska Viken och artade sig 5
der till fett eget märkvärdigt folk, som kallades Qvener, Kainulalset, Men de 3
ofrige of slammen utbredde sig efterhand Öfver lxela östern af Finland, jemte S
nuvarande ryska gnverncmenierne Archangcl och Olonetz samt Ingermanland, ;
Itvårifran Jcmerne flyttade ut, sä att, nordantill, regikasten af Ilvita Hafvet g
af Svenskarne nämndes Karelastrand och, smmanefter, inre ocli, ostliga delen
af ifinska Viken likaledes fick namn af Kyrialnbottn. Vid Fäjänä och
Kyin-menc elf motade nu Jemcrue allt vidare framträngande i vester. Dock såsom
Karelarne bland Finnar synas vara 1111 lynnet lifligare och böjligare än andra,
hafva de jcmväl varit benägna atl utbilda sig i afarter, sä att, förutom
Qve-nerne, nuvarande Savolaksare ä ena ocli Olonetssare ä audra. sidan utgöra
sä-dana nr Karela-siammen sprungna arter, niednmgon tillblandning af
Tävaste-blod och lynne. Ganska skilda, säger man *), äro Karelare och Savolaksare,
likasom äfven Tavasten, (ill liufvudels form; en märkvärdig anmärkning ulan
tvifvcl, men som icke förmär kullkasta så. månget annat bindande intyg om
deras nära förvanritskap.
Sitt namn tros Karelarne hafva fått af finska ordet Karja, boskap,
bvaraf de ägde större rikedom, an sina grannar. Savolaksarnes namn härleda
nägre från Savllah ti, nu S:t Michcls socken, andra från S a vol 0 ts chi e,
som iir den ryska benämningen för det gamla Bjarmaland.
Bet sällsama Öde har fallit på Karelarne» lott, alt, när de förlorat
fä-dcrnetro ocli fädcrnefrihet, likasom klyfvas i tu och bekänna sig till tvenne
skilda trosläror samt uuderlyda tvenne skilda folk. Ty medan de lägo 1
ständig strid med Jemcnin och trängde dessa undan vesterut, blefvo de grannar
med det makliga Nowgorod, som ock låg i fejd med Jemerna, under
ömsesidiga härjningståg, Häraf uppstod elt vänligt förhållande mellan Karelarne och
Kowgorod, hvilket gynnade deras inflyttning i Ingermanland, i början af 12:e
århundradet, oeh något sednare [omkr. 1227) förmådde cn del af dem att
an-ylaga kristendomen efter grekiska ritualen. Under 12:e och 13:e seklcn ser
man Karelarne ofta deltaga 1 Kyssarna.- krig mot hvaraudra samt mot Jemer
och Svenskar, dervid de närmast boende snart ses blifva skaitskyldige under
Kowgorod. Men frän rester närmade sig nn Svenskarne med stora steg,
Je-merne måste böja sin styfva nacke för deras makt, en del af Karelarne
hoppades genom dem återvinna sitt oberoende, andra vidhöllo det ryska förbundet,
stamfarvandleme söndrade sig, N3teborgska freden mellan Sverige oeh
Ryssland är 1323 drog en riksgräns tvärs igenom Karelarne» folk och land, och
desse förblefvo sålunda politiskt klufne nlliintill Finlands förening med ryska
*J C. von Hartinan,, Försök att bestämma den genuina rami af de i Finland
boende tolk, som tala Finska. [I Finska Vct:s Soc;s Handl, Tom. 11, Fasc. III.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
