Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Tavasterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iliiir alltså, pä södra ocli sydöstra kusten af Ladoga. stodo Tavasterne ;
emellan Sster och Karelare, såsom de ock verkligen till språket utgöra ea J
länk mellan dessa folk. Men Kyssarnes (Siavänernes; välde var den tiden mäk- 5
tigarc ät östern oeh nordosten, oeh ditåt stod förnämligast deras häg i krig, %
likasom i fredlig kolonisation. Derföre, uii Tarastemes land inga naturliga !
gränser hade, uppslukades tidigt dess ostliga del af grannfolket, bredden af deras J
område tog hastigt af, ock i Ladoganejdertia, dit Ryssanie» ana först seduare i
räckte, inbröto slutligen de segrande Karelarne. Så hände sig alt, kort innan *
svenska eriifringens lid, Tavasternes land var inskränkt till hela södern och ;
hjertat af Finland, med undanlag af uyläudska kuslnejd^rna, på hvilka strof- S
vande Svenskar då redan nedslagit sina bopålar. Det var först i en seduare S
iid det rika fisket i K yr o elf ock andra Österboflens åinyimingar lockade Ta- ;
vasteme nppät denna provins, i livar» södra delar de äiliui i dag sämjas med 5
svenske kolonis-er nltt upp lill Kalajokl socken, Tavasterne bebo således det *„
**
egentliga „Suomen-Mlemi, „ Finlands udde, cn triangel, som bildas af hafven i f
söder oeh vester, när man såsom bas drager en liaii* frän nejden norr om ;
(Samla-Carleby lill Fredriksliamn, smärre in- ocli utvikningar oberäknade. ;
Det är sogdt nm Karelare och Qvener alt de voro krigiska folk; det j
kan ined lika skäl, oeli med större, sägas om Tavasterne. Kantan slit hvad j
n 0’
man vet om dem i forntiden kan utsägas med de för våra dagars känsliga ;
nerver så ilia beryktade orden krig, mord, brand, plundring. Det är en taHa I
v » * **
af skuggor utan dagrar, ty sangens milda ljud, som försonande uppstiga nr ;
den karelska forntiden, ha hos Tavasterne länge förstummats. Vid den tid, dii J
Rurik grundade ryska väldet [882) finna vt cn del Tavaster ocli Karelare, J
jemte närboende finska folk, såsom Ester, Woter och Wesser, i Förbund %
med Slavänerne, böjde under Ruriks makt, och denne djerfve viking tog sin ;
första bostad inom Tavanternes område i Ladoga, en siad vid Wolchofs nt- I
lopp i sjön af samma namn. Det var den första kända förbindelse af fredlig J
natur mellan Finnar »ch Slaväner, och den ägde rum vid samma (id som det ;
första kända vapenbroderskap mellan Finnar och Skandinaver (Qveneme och *
Fnravid). Men ur sjelfva grannsämjan uppsprang den tvedräglens deman, ;
under hvilken de bäda folken sedan blödde, nära ett årtusende. Rurik, ensam 3
i ^
vorden om väldet, flyttade frän Tavastemes område in pä Slavänernes oeh 5
byggde vid stranden af limen det snart så mäktiga Nowgorod, Från den li- j
den hlef fiendskap mellan Slaväner och Finnar; ty, säger man, de förte kräftle ?
allt framgent den skatt, Iivilken Finnarne erlagt il betvingaren Rurik. Det
syntes doek Finnarne vida o drägligare att fiir alla tider blifva Slavänernes
skattskyldiga, än att böja sig under en utländsk beherrskare, hvars arm en
dag skulle förlamas af älder oeli död. De finska folken affölio nu alla;
Ester-ne reslé sig i blodiga härtåg, Wolerne förlorade ett förfärligt slag under sjelf—
va Kowgorods murar *), Wessenie längre österut slölo sig närmare till
Tavasterne ocli kämpade förenade emot Slavänernes öfyertag.
Mot Tavasierne vände nu Nowgorod sin hnJVudstyrka. År 1042 inbröt
den 22-åiige Storfursten Wladimir JaroslawUäeh i de ostliga delarne af deras
område {Sawolofscltie); en pest kom krigarnea hästar att störta; Tavasterne
kunde ej tvingas att erlägga skatt. År 107!) hlef Storfursten Gläb
öwätogla-witsch af dem slagen. År 1105 företogs ined lika liten framgång ett
krigslag från Nowgsirotl. Bättre lycka hade Storfursten Mistislaw
Wladlmiro-witsch, som år 1113 slog Tschuderuc (Tavasierne), hvarefter dessa af
krönikan nppriikuas bland skattskyldiga folk under Nowgorod. Så lätt var
Tava-aten icke kufvad likväl; han var en fura, böjd för stormen ett ögonblick, men
genast åter rak oeh stel. År 1134 om våren drog Nowgorods furste
VVsewo-lod Mistislawitsch i härnad mot Tavasterne; på obanade vägar i menforestid
Jedo llyssarne hfirdt af liiinger och brist. Det var sannna fursle, som 1130
eriifrade större delen af Bjarmaland, vid hvilket tillfälle de der än
qvarboen-de Tavasterne (ros bafva dragit sig vesterut lill Finland. Det vissa är, att
frän denna tid började Tavasterne i vcsfeni gå anfallsvis tillväga, som
bevisar, att deras makt och djcrfhet vuxit. År 1142 angrepo de nejderna af
staden Ladoga inen slogos tillbaka med sfor mansspillan; 1149 om vintern gingo
de, tusen man starka, öfver det frusna hafvet och härjade Wotcritaa land pä
sydsidan om hafsviken; med möda drefvos de pä flykten.
De ryska krönikorna tiga denuier i 40 år oin .lemenia; denna tystnad
är vältalig. En ny tid bröt in. Det var vestra Europa med sitt feodalvälde,
det var Svenskarnc, som hade fattat fotfäste i Finland. Tavasterne stodo dem
närmast och voro de förste, som Buga den lyckan att omvändas med svärdet.
Med Slavänerne hlef nu en tids vapenhvila. Det var tvenne etörtfioder, som
Wutirncs område mellan Narovra, NeTva oeh Ladoga gafs år 101& af Stor.
fursten Jaroslaw I till morgongåfva ät Olof Skötkoiinugs dutter Ingegerd, hvaraf
det sedan fflck namnet Inger manlaud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
