Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Tavasterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätlo. Ilrar ocli cn, som känner honom närmare, vet likval, att denna fog- 5
ligliet endast är cn yta, ett skal, of omständigheterna draget kring hana verk- ;
liga lynne. Det gifves i grunden intet envisare, oböjligare folk, än den äkta ;
Tavasten, Han vidhänger det gamla sä sainvelsgrnnnt, sä oföränderligt, att $
lian — oin man afräknar livad kristendom och Itulltir nödvändigt afhyllat, — ;
i lynne, i seder och vanor, i hela sitt sätt att se verlden, ja ofta äfven i sitt \
boniugssätl, ännu i dag är densamme, som för ett halft årtusende tillhak;:. !
Till sitt yttre är lian sällan slorvext, men brcdnslad oeli grofleiiiiuad, van- ;
ligen lijulbent, har linfårgadt rakt här, sina blåa ögon och liten trubbig näsa. J
’l’il! lynnet är lian alfvarsam och maulig, trumpen, tystläten ocli Uingliinkl, yl- 5
leret ihärdig, envis i god t och ond t, cn verklig arbetsträl, ocli i sina äsiglcr ;
en genomdrifven falalist. Pä lians tvära, Riga tillgängliga sätt får nian icke 5
stöta sig, ty han är bottenredlig, vänfast ocb äfven gästfri, när liuii fiir cn 5
stunds betänketid; fJr öfrigt föga känslig, emedan iorsläiidssidaii är hos ho- j
nom iifvervägainle, hvarföre han ock — särdeles i sina nordliga afarter — S
icke sällan är ii|mdgirig ocb afimdsjuk, grym mot en fiende oeh, niir lian för- I
leden till brott, i stånd att med öfverlagd köld begå grofva illgeruingar. »Just j
denna försländsskärpa, — som ofta visar sig i märkvärdiga anlag fiir mal ho- 5
liiatik, for religiösa spetsfundigheter ocli klyftiga gåtor, men som lill den grad j
motverkas af hans IfmglänkThet oeli ovilja mot allt nytt, att lian, i det inre af 5
sitt land, kommit att slå tillbaka biide i åkerbruk, byggnad oeh slöjd, ja alt 5
lian pä sina ställen af andra landsmän anses för Ijnckhufvad, — samma kyla ?
i betraktelsen liar äfven låtit sängen t Tavaslland tidigt dö ut, ocli för visso I
kan man anlaga, att Tavasten d itu ti alllid varit sin karelske broder underlägsen, ;
Derigenoni har händt, att lian, som likväl till sin personlighet iir cn Icfvande Z
antik, äger jemförelsevis fii skatter af forntidsminnen bevarade — en oväntad j
motsägelse, men som finnes hos alla folk af ett lynne som hans ; — vägar 5
man nämna ett exempel i stort — Chitiesanle? J
Tavasten är af de finska folkätterna den inom landet mest, utbredda; S
han besitter södern och vestern af landet och har till Svenskarno stält i de f
närmaste fÖrbindelscr.äDct är derföre’ honom man vanligen antagit som typ, ;
uär nian fällt något omdöme om Finnarne, alldeles som Ryssanie än i dag ;
bedöma Finnen efler Karelaren ocb hans ostliga afarter, Svenskamc liafva 3
ansett Tavasten fiir den egentliga Finnen, den mot dem oeh den germaniska j
civilisationen ätvnndn sidan af folket, följaktligen den förelnidesvis ninst bil- ;
dade och fiir kulturen mest tillgängliga. Ingenting är likväl mera falskt, än
detta scdnare. Tavasten är just den inåtvända, i sig slutna, för främmande
inflytelser otillgängliga sidan af den finska folktypen, likasom Karelareu är
den jemförelsevis mera utåtvända, iippna och för yttre inverkan åtkomliga.
Det är Tavasten, som i mer än 600 år, pä tvä sidor blottad för utländskt
inflytande, lemnad hel ocb hällen ät sig sjelf, nian stöd af häfdvunna
snmhälls-inrättningar, hållit emot de svenska ekmenternas Öfvertag och sålunda räddat
folkets framlid frän den sidan, medan Karelaren, hvars sambälltga lif utan
tvifrel hunnit en större utvecklingsgrad och hvilken ägt en så mäktig
birnds-förvandt i sången, på sinn ställen gifvit vika för vida svagare impulser frän
det enda håll, der han kommit i beröring med utlänningen. Med allt skäl
kan derföre antagas, att cn omkastning af de båda fidkättcrnas läge i landet,
bvarigenom Karelaren kommit att bo i vester om Tavasten ocli tvärtom, pä
finska folkets utveckling skulle haft el t oberäkneligt Mytande ocli försatt
detsamma i en ställning, som närmat sig Kslernes,
Med all sin otroliga envishet oeh hårdnackade fasthållande af fel’
-karakteren, har Tavasten, lika litet som Karelaren, kunnat undgå att utgrena
sig i afarler pä flera häll. Men då Karelaren i sådana afarler smidigt biijt
sig och lyckats bibehålla cn stor del af sin egendomlighet, har Tavasten, lik
dessa oböjliga ekar, soui icke vela något val mellan att st» eller brista,
förlorat hela sin personlighet der omständigheterna ej tillåtit honom att behålla
mer än en del. Qvener och Savolaksarc framstå soin hvar på sitt sätt
markerade arler af det karelska lynnet, men de ursprungligen tavastländske
inväna rne i det s. k. egentliga Finland oeh en stor del af Österbotten äro till
lynne ocli egenheter sä obestämda och divergerande, att nian med lika litet
skäl kan hänföra dem till en särskild folkart, som till de äkta Tavasternea
sliarpt utpräglade typ.
I sydvestra delen af landet, i Åbo ocli Björneborgs län, bor än i dag
ett folk, soin skiljer sig från Tavasterne genom ett rörligare lynne och en
egen stympning af språket, dervid ordens slutvokaler ofta bortfalla, likasom t
estniskan och lappsfan. Det var i dessa nejder Erik den helige först
planterade korset och svensk vapenmakt; de blefvo derföre i svenska ögon det
första och egentliga Finland, oeh de fortfora alt kallas så, äfven när
eröfriugen sträckte sig till det öfriga landet, Inbyggarne i dessa trakter
kallades Finnar, Sa »mer, Sumer företrädesvis, ocb nian Iräffar dem un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
