Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Finska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finska Folket.
Sagan cm folkätterna slutar här noll man (inner nu, i stället för K a re- S
lare, Qvener, Tavaster, Snomer, ett ftjiskt folk oeli ett Finland. Häda har ti- ;
dens jemkande hand sedan 700’ år i mycket, ändrat; men det är lärorikt att J
se, huru, jemte det, yttre och tillfälliga, som byter gestalt, hos folk och land ;
finnas drag, som ej utplanas, egenheter, hvilka ständigt lika framskjuta genom 5
ruinerna af grusade institutioner och bylta förhällandeu, S
0
i
*
„Kota„ kallar Lappen sina improviserade flyttbara boningar af renhn- ;
ilar, dragna kring ’stinger, dem lian nedstött i snön. Devaf att. Finnen äu i ;
*
«lag nyttjar uttrycket „menna kollin,n gä liom, anar man, att äfven lian fordom J
nöjt sig med lika eländiga lältliyddor. När för bonom den stora ofvergången *
intraffat från irrande Jierdelif till äkerbrnk och fasta bostäder, vet ingen, SS ;
längt menniskor» och sagors minne gar, ser nian Finnen bosatt i sina sladigt J
timrade p ört en. Der man än i dag i det inre af landet intrader i ett sä- ;
dant porto, tror man sig flyttad ett halft årtusende tillbaka; ingenting liar ti- %
dens hyfvei pulsat; väggarna af mastträ ds timmer; golfvet af oformliga furu- ;
plankor; rökmolnet, som sväfvar tätt öfver inbyggarnes hufvuden; rökfanget i ;
taket, dä och dä genombrutet af en solstråle eller en tindrande stjerna natle- »
tid: de ’små gluggarna i väggen, der en glasruta är cn sällsynt lyx och of ;
hvilka man begagnar en för att inkasta ved; eldstaden af inassiv gråsten, pä- ;
minnande om de stenrös man fordom hedrade med namn af fjerndelsstolpar; S
den ofantliga brasan af prof tallved, som brinner hela dagen ocli om vinter- i
qvHIIarna kastar sitt bländande sken öfver de svarta väggarna ocli det än 5
svartare golfvet; de brinnande perlorna, instuckna öfverallt i väggspringorna 5
eller enkom för. dem gjorda klykor; och slutligen i denna egna belysning ;
qviimorna vid siua handarbeten och degträg, mäuuerna täljande skidor och I
slädor, inhysingen i fullt arbete med pertklyfningem, tiggaren utsträckt Fram- j
fur elden, barnskaran uppkrupen (ill de musikaliska syrsorna pii ugnen, hä- }
sten vid sin hackelseho närmast dörren och den sällskapliga tuppen, besökande 5
sin kaeklande familj här och der i vråarua — allt detta liknar icke cn nuti- ;
den* anblick, det är fastmer en förkroppsligad forntid, och illusionen stores
föga af de tvenne nyare uppfinningar inan anträffar i denna antika boning:
spinnrocken med sitt flitigt surrande Iijul oeh psalmboken, som ligger borta pä
den nedrökta hyllan. Nar man om vintern frän ödsliga moar och drifvade
isvägar träder in i vännen, röken och eldskenet af det- tätt befolkade pörtet,
finner också deu förfinade kustbon der en oväntad trefnad; det ständiga
draget gör luften frisk ocli flitiga badstufärder bevara bos folket en i i vithet i hyn,
som behagligt afslicker mot deu nedrökta omgifntngen. Det vore likväl elt
smicker att påstå, det denna hvilhet sträcker sig också till kläderna och
hus-gcrädel. Xågon särdeles omsorg om renlighet karakteriserar icke upplands
Finnen, lian ..bivuakcrar i ödemarken,, *) ocli den som, lik honom, dagligen
kämpar fiir lif och bröd mot en hnrdhändt natur, don bekymrar sig föga om.
hans skjorta icke är bländande livit eller om ugnens sot hal- svärtat lians bröd
Jilel mörkare, än barken annars förmått göra det.
Menniskan» boning är öfverallt en temligen trogeil spegel af henne sjelf,
och det har dorföre sitt egna intresse all se, huru olika framsteg Finnan»
gjort i sina bosfäders inredning. Pörtet var redan ett stort steg framom
den äldsta „kolan„. eller tälthyddan, der eldstaden befann sig jnidt pä golfvet.
Men pörtet är numera cn sällsynthet tiilochmed i befolkade soknar af
upplandet. I dess ställe ser man på många orter den med pörtet närmast beslägtade
tu p a eller stugan, ett ord, som också brukas i vidsträcktare mening.
Eldstaden är, som i pörtet, ofantligt slor, men den har nn fått skorsten, rökfånget i
taltet är försvunnet, gluggarna utbilda sig efterhand til! fönster, I hvilka dock
hela glasrutor förekommit ganska sparsamt alltintill sednare åren, då man
begynt föra mera stat med dager ocli ljus. Hästen och öfriga fyrfota äro
utvisade, men fjäderfamiljen gör sina gamla anspråk gällande. Mindre
luftvex-llng och ensiaka misslyckade spår till putsning göra för wgfc denna boning
vida mindre inbjudande, än det gamla pörtet,, som röken åtminstone färgat
kolsvart, då deremot stugan vanligen röjer en mindre behaglig ansats till grått.
— Närmaste öfvergängeu till mera tidsenliga boningar äro de stugor man
anträffar öfverallt, der skogsbygden oeh upplandet börja antaga naturen af
befolkade slättländer. De hafva ordentliga fönster, men ganska små och med
*) Runeberg, Några ord om Saarijärvi. II:fors Mbl. J832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0041.html
