Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Finska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ebevnleri och hvilken den (inska gängen har att tacka fiir sina skönaste
blommar. Ty »let är ieke blott pä diktans område qvinnans värde står i si
vacker dager framhållet; det röjer sig än i dag i Finnens husliga lif oeh i
den utmärkta sedlighet, som allt intill sednaste tider räilt i förhållandet könen
emellan. Som prof uppB huru högt den finska flickan sjelf skaffade slit
sedliga värde har man ännu „Kidvalu Ilelka,,, den vackra folkfes lon i
Sääks-inäki, deri inge» flicka fär deltaga, hvars rykte lidit af minsta flack,
Finnarne voro nordens skickligaste åkerbrukare, likasom de voro
dess förste oeli likasom de än i dag äro dess idogaste. Urgammalt och eget
hos dem var det nomadiserande äkerbrnk man kallar svedja; i askan af den
fällda skogen mognade glest sådda skördar med högt korntal. Detta bruk
var ödemarkernas; det var det mest egnade sält att tämja naturens försia
vildhet, men det slösade med skog och marker, hvarföre det snart blef
omöjligt på slättbygderna och aftog, ju mera befolkningen tätnade, hemmanen
klvf-des ocb allmämiingsrna delades, „Kytta„ är ett annat fSrbränniiigssätt,
Kvor-igenotn gräsvuxen mark och utdikade mossor göras odlingsbara. Mest råder
n| treskifte i åkerbruk; nya oeli rationeiare methoder möta hos allmogen stort
misstroende. Emellertid vexer den odlade jorden med mänga tusende tunnland
hvarje år. Den flaska spnnmlln är berömd för sin torrhet och sin (jenlighet
till utsäde. — För trädgårdsodling blir under det bårda arbetet för
dagligt bröd föga tid öfrig. Biskötseln kände Fiiinume, ehuru de nu förglömt
den; ofta namnes i deras sängcr biet, MehilBinen, den vackra honungsfågchK
som skickades öfver nio haf att hämta honung til! Pobjolas bröllopp Skogen
låter Finnen af Sider vår Herre vårda, elden härja, yxan fålla och
statsekonomerna sucka öfver; 1 det inre landet brinna mastträd på pörfenas granithärdar,
groft fimmer användes (ill minsta uthus. (järdalärna tära ungskogen och
Ii.öj-denia afklädas, icke sliittsrna blott, — Om "ången tänker Finnen likaledes,
att gräset vexer nog honom förutan. Boskapsskötseln idkades i större skala
endast af Karelarne, som täeraf tros hafva sitt namn.
Hvarje finsk man var jägare; otaliga villbriVd fälldes i hans skogar,
högt firar sången hans bedrifter mot björnen 1 ’• hvars namn man med nästan
*) Egentl. ksrhu, men rik pä smeknamn, såsom Ohto, plattnosen, hommgstasseii,
den gyllene, skogens äpple, skogens hsrre, skogens dimma och fradga, skogens
silfvpr oeh guld m. m. i oändlighet.
5 helig fruktan skyr att utsäga. Ka, som fordon, uppsöker man idet sent om
; höslen pä den första snön; bössan gör sin tjenst, som fordom bågen; spjutet
5 ger ännu stundom nådestöten, och fester firas efter segern, mindre lysande än
J förr, men icke mindre fröjdefulla. Finnen är den skickligaste skytt, måhända
\ derför att han är den lugnaste; sällan förfelar lodbössan sitt mål, det må
sc-; dan gälla cn skjäl pä drifisen, en skygg tjäder i skogen eller — eu fiendes
? hjerta i krig. Pä sina skidor upphinner han vargen och den snabl.fofade
ri-; gen. Iländig ar han äfven i mänga giller, för hvilka han har cn stor mängd
I uttryck, men sällsamt nog har han intet allmänt ord för jagt. Tidigt gjorde
5 honom de vida kusterna och de olaliga sjöarna till fiskare. Det linns knappt
5 ett träsk, der man ej ser ..ka fiskan,., den af spjälor hopsatta inhägnad,
ihvil-S ken fisken finner en ingång ulan utgång; alla elfvar inbjuda laxen i paloma; nät
S not och krok äro ständigt i verksamhet, men mete anser Finnen som
lagdrif-J veri. — 1 bergsbruk och smide var lian en stor mästare; bans Ilmarinun
ha-% de ju smidt himlahvalfvet med dess sol och mäne af silfver och gnid, elt
mä-j stersfyeke, som ingen guldsmed nuförtiden lärer Slaga sig att göra efter. Eu
J af de äldsta runor i Kalevala är den om jemefs födelsr. Fahlu koppargrufva
5 säges vara uppläckt af en Finnes bock, som färgades röd, när han vältrade
; sig pä marken. Vida berömda voro i norden finska dvergars smiden, deras
J förhesade svärd trängde genoiu det hårdaste pansar, men pä deras brynjorbet
! intet slål. Goda bössor, säkra rar oeh vackert gjutgods förfärdigar nu den
; fiuske bonden mångenstädes utan lärdom. Fiir trädslöjd har han godt
handa-; lag; sjelf slöjdar han sina redskaper under de länga vinterkvällarna. Väfnad
i och spanad voro tidigt kända; dikten, som förskönar allt, låter Pohjas mö
; sitta pii ..luftens loka, „ väfvande det skönaste tyg med silfverväfsked och
; gyllne spole.
För industri i stort saknar Finnen företagsamhet, oeh den alllid
Ijeiist-S färdige Tysken förser än i dag hans tröja ined knappar, likasom. Svensken
i bans spis med grytor och „laukku-nyssen„ hans sköna med knappnålar.
Fin-t lands handel var länge ett rof för hannes ladenuts vinningslystnad, Öfver
; Ryssland gick fordom till orienten den handelsväg, som först riktade Mjarmerne
; och sedan föll i Kowgorods händer. Smulor af denna handels-förtjänst föllo
; äfven pä Finnames lott, och flerstädes i Gamla Finland har man funnit
ösfer-! ländsk» mynt. Mellan Kowgorod oeh IVishy, österns ocli vesterns stapelorler
S ‘ norden, var stark irsjCk. och de ä Östersjön och finska viken svärmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
