Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Svenskarne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medelklassen och det egentliga folket uppstod då efterhand det svalg-, som
svenska språkets begagnande begynnt och utvidgat. Lärdom oeh bildning
blefvo dock allmännare ocli universitetet slod — genom män, sädane sora
Porthan, Calonlus, Gadolin, Franzcn, Hällström 111. 11. — i jcmnhöjd med de
samtida svenska och ntländska.
Sveaskarne förde till Finland icke blott siua vapen och sin religion;
deras samhällsordning följde dem. Vida lättare rotade sig denna, äu
de förre; det fanns i den vägen säj litet inhemskt alt rödja undan. Sverige
hade redan fullbildade landskapslagar; kolonist erne togo dem med fiir egen
räkning; cröfraren bjöd dem blifva allmänt gällande. Väld undvek man och
skonade gammal sed. Länge aktades ..finska rätten,, — om också blott, ett
namn. Sannolikt gällde i Finland Ilelsingelagen, kompletterad af.
Upplandslagen. Slutligen då landskapslagm-ue samrnaftfnio (ill allmän landslag (1347),
försvunna i denna deu svag-a häfden af finska rättsbruk. Domare voro i
början kyrkans inan; summariskt dömde väl äfven höfdiugarne. Lagläsare
(tolkar) omtalas tidigt. Eu lagman öfver Finland (Bero, Björn) nämnes 1321;
ringare var dock hans anseende än de svenskes, intill dess hanom, jetnte
prc-stor ocli 12 bönder, (illstaddes att deltaga i konungavalet (1362). Ilärader
uppstodo efterhand, pä skandinaviskt vis; måhända nlaf gamla kiblakaniiat.
Socknarna, fordom mycket större, hade sannolikt äfven tradilionela ursprung.
Lagmannen reste kring och häll ärliga ting 5 häraderna. I högsta instansen
dömde ett kongligt ting. Ar 1435 fördelades landet i tvenne lagsagor och
samtidigt inrättades i Abo en .Jandzräth,,, hvars ledamöter voro bispen,
lagmännen oeh fogdarne i landet. Snart förföll denna inrättning: (ingen fortforo,
ocli vädja kunde man blott till konungen i fjerran. Ofog skedde; mutor
logos; adeln ocli fogdarne förtrycklo folket ; illa huserade stundom
krigsknek-tarne. Åndtligen (1.624) inrättades i Åbo en särskild hofrätt för Finland och
omkring 150 är sednare (1776) en annan i Wasa. Nar kyrkans makt var
bruten och IGOOtalets adel hejdlöst arbetade: på ett fcodalväldes införande, var
det domareväsendet med sina nämnder, sina ting och en oväldig hofrätt, som
bevarade folkfriheten.
Lagstiftningen missbyt le icke Finland. Sveuskarne behandlade detta
land mindre som ett oröfradt, än som elf hemland, ocli alla de förmåner af
lag och rätt dc pjeifve ätnjuto skänkte de äfven Finnarne, Odaiuiumia frihet
5 vann den fmske bonden i bredd ined den svenske. Redan 1316 värnade
ko-£ nung Birger qvinnofrld i Karelen. Särdeles välvilja för Finland visade Erik
; af Pommern,, Carl IX, 0’nstaf II Adolf oeh Christinas förmyndare genom Pehr
5 Brahe, Carl XI, Adolf Fredrik och hans efterträdare. Missbruk och förtryck,
j* ständigt ånyo insmygande sig lör landets allägsenhels skull, utrotades al dessa
5 regenter. Kronan, som tilleguat sig förfogningsrält öfver den obyggda jorden,
i nitälskade för landets uppodling oeli sökte hämma fikogsödelseu.
Jordbruka-; ren tryggades vid sina besittningar, frihetsår beviljades nybyggarne, eftergift i
m utskylderna förunnades vid missvextär ocli efter hårda krig. Slralflagarue
l mildrades efterhand; förordningar utgäfvos mot lyx och öfverflöd, vägar
bygg-| des, laaarcttor anlädes, slöjder uppmuntrades; slutligen inrättades, med
rege-5 ringens bifall ocli understöd, Finska Hushållnings Sällskapet 1707, Sä gjorde
i svenska regeringen hvad deu kunde för laudels väl, och om, det oaktad t,
fol-j ket ofta suckade under tunga bördor, om ännu vid medlet af 15;de
årbundra-; det det inro Österbotten, norra Tavastland, norra Savolaks och en stor del af
; Satakuuda beboddes endast af kringstrykande Lappar, samt ännu pä 17C’Jfalet
J ofantliga landsträckor lägo öde, voro krig och härda lider meräudels skuld
J dertill. Det var endast tvenne omständigheter, hvarigenom regeringen
mot-5 verkade iandels välstånd: myntets vacklande och underhaltiga värde, samt
S handelstvånget. Länge var den finska handeln högeligen förfördelad. Släder
; komino med svårighet upp, ocli dock bands deras rörelse ined jernfjeltrar, i
i synnerhet af Gustaf I, Åbo ensamt fick handla med utlänningen, alla öfriga
5 sjöstäder tvungos att föra sina varor till Stockholm, Först IfWgerhölIo
AVa-S sa, Gamla Carleby och Uleaborg fullkomlig stapelfrihet och de flesta öfriga
? tillstånd att segla pä Östersjön. Föga mildare band lades under löOOtalot på
: landtliandelu, i det bonden strängeligen tillholls att jfllra siua varor i
slä-i derna.
Förvaltningen i 1; idet gick snart ur presterskapets händer Ull
vcrldsli-; %e eralietsinän. Bedan 12*30 omtalas en pnefeetus eller höfding i Finland och
’ konungasönerne tillegna sig liertigtiteln Öfver detta land. Från början af
\ 1800,a,ct förekomma regelbundet ståthållare, höfdingar och fogdar, dels öfver
5 b8la ,leIs jp«r deraf. Vid denna tid ser man ock landet delas
J i tre län efter dess liufvndslott: Åbo, Tavastehus och Wiborg, Den nyare
jj läitciiidelniugen sammanföll i vissa delar, men icke i alla, med de gan.Ia
länd– skapen, provinserna. Dessa åter — Egentliga Finland med Åland, Satakunda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
