Finland framstäldt i teckningar / 64 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapen - I. Egentliga Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

cn omräud ordning, att den äldsta finska *agttn öfverallt pekar tillbaka på
Karelarne. Men utom det alt Tavasterne äro tidigare i landet inflyttade, aga
de fiir Finland» kultur cn biide äldre och härtills större betydelse, än åen
andra hufvudstammen. Del finska universitetets historia röjer detta pa hvarje
blad. Kort efter Åbo akademis stiftande år 1610 voro desa
stndentffiifliiin-gar eller s. k. nationer, likt sånggudinnorna, nio till antalet. Sex af dessa
nio buro namn af svenska provinser; de öfriga voro: 1) Åbo stads invånare;
Säj Norrfinnar och Sydfiunar (från Eg, Finland); 3) Ålänningar, Nylänningar
och Önlerbotlningar. Karelarne ho i denna fördelning intet namn’, ehuru hela
detla land, jemfe Savolaks, då lydde under Sveriges spira. i början af 1100
taiet förändrades indelningen pö ett sätt, som vigar, liuru antalet af svenska
Studenter minskades oeh af linska, äfven från do östra orterna, ökades. Bland
de nio nationerna fuunos dämera endast tvenne svenska; de öfriga voro: !)
Åbobor; 2) Norrfinnar; 3) Sydlinnar; 4} Salakurnlenstr; 5) Tataaler; fl)
Östcrbottningar och 7) Wiburgcnsef, hvilka sistnämnde dä oclt långt
der-efter mmfallade både Karelare och Savoiaksare. Således representerades
Tavasterne nf fem, tueo Östeibotlningar ocli Karelare af endast en nalion
livar-dera. Vid seklet» slut hade man endast en svensk nation och denna försvann
slutligen år (820. Norr- och Sydfiiinar hade undertiden förenats, men deremot
klyfdes Wiborgska nationen 1833 i tvenne, den Wiborgska och den
Savolaks-Karelska. Österbottniska afdclningcn, klufven 1837, återställdes 1815, ocli aret
dierpå förenades Åbo-, Satakunda- oeli Norrfin-je-afdeliilngarna fill en
gemensam. den Veslfinska, i följd bvaraf Tavasterne ira vid universitetet
representeras af tre nfdelningar: den Veslfinska, Nvländska och Tavastländska;
Öster-loilninganie af en, samt Karelarne af tvenne: den Wiborgska ocli
Savolaks-Rarelska.

Bibeln och den andliga lileraturen liafva betjenat sig af Tavasternes
dialekt; lagboken och de fä vetenskapliga skrifter finskan äger liafva riktat
sig genom Österbottens språklillgångar; runorna liafva talat med Karelarens
tunga. Alla de naliouela grupperna liafva lem nu? sina bidrag till
fosterlandets kultur; men alt ett småningom stadgadt skriftspräk alltmera binder dem
alla samman, må gälla för ett bevis, att ingen provins numera lian ställa sina
lokala intressen hVgre an det geuieusaina fosterlandets.


<h2>I. <i>Egentliga Finland.</h2>

Detta landskap som, jemte Satakunda, bär titeln af tieHigdöme, utgör
landets sydveatra liörn, men sydligaste punkten, Hangöudd, är belägen
ostligare och inom provinsen Nyland. Egentliga Finland gränsar i norr till
Satakunda, i Öster till Nyland oeh Tavasllaud, i söder till Finska och i vester lill
Bottniska viken. Det ligger lemligen jemnt mellau 80:de och Sl:sta
latitudsgraderna och största längden från norr till söder kön derföre aiilagas till 10!r
svenska mil eller, närmare uttryckt, 101 jjjjj ryska versl, samt bredden till
ungefär lika mycket. Areala innehållet beräknas till 78,V Sv. qv. mil.

Större delen af landet utgör en bördig slätt, livars jcinlla yta endast i
hafvets granskap och nejderna af Åbo samt längre i nordost mot gränsen af
Tavasfland afbrytes af skogbevuxna kullar, gruppvis spridda, utan alt bilda
en sammanhängande äs. Vid kusten, framträder graniten än i flacka hällar,
än i form af enstaka klippor, ocli bildar, pä de ställen der liafssvallet ej
förmält bortskölja den yppiga lermyllan, en ijrik skärgård, Ml af uddar, vikar
ocli sund, ypperligt belägen för fiske och sjöfart samt derföre äfven nästan
öfverallt vfil odlad och tätt befolkad. Hafvet är här, liksom på de flesta
punkter af sydfiuska kusten, djupare, an högre upp vid Satakunda ocli Österbotten,
samt derföre äfven renare från bankar, men mera utsatt för stormbyar oeli
vådligt i anseende till brassa ref. Något mäktigare vattudrag
genomströmmar ej det inre af landskapet;, sjöarna’ äro små och floderna äfvensä.
Historiskt ryktbar bland de scdnare är likväl den besjungna Aura ä, egentligen
cli gren af Åbo ä, hvilken är segelbar*ännu ett stycke ofvanfBr Åbo, dcrpä
delar denna stad i tn oeh nära det gamla slottets murar tömmer sitt gnlmliga
vatten i hafvet. Lika obetydliga äro Bura-, Karvia-, Femar-,
Halikko-oeh Bjerno åar, doek ej ulan gagn för båttrafiken, emedan de under sitt
fredliga lopp genom slätterna vida mindre än de nord- oeh ostfinska
strömmarna besväras af forsar.

Det är i Egentliga Finland de vidlyftiga kalkbrotten taga sin början,
hvilka sedan sträcka sig längs hela kusten af Finska viken. Bergen föra på
flera ställen malm oeh ett jeraförelsevls stort antal smältugnar och
sliingjerns-hammare äro här i gätig. Slättlandet ar förträffligt odlad t: by vid by, kyrka
vid kyrka, socknarna ofta cj större än byområden annorstädes. Allt utvisar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>