Finland framstäldt i teckningar / 75 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Egentliga Finlands Minnen - 1. Legenderna om Sanct Henrik - 2. Resa kyrkas bygnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det fjerde är redan sagdt nu bispens mössa. Ocli Lallia heläte utan S
hufvudliär ligger vid S;t Honriks belittes fötler ocli bär luSnn pii sina hän- ;
der, Delta berättar Albertas Davidis, pastor I Nousia 1674, Men San et Hen- ’
riks krönika bar än vidare under ail förtälja. Det femte, I Kaisalnm S
by voro en fader ocb un moder, som svepte sin döde son, ocb niir de ä kolla- ;
de S:t Henrik, blef sonen äterstMd (ill lif och helsa, Det sjettc. J.ikale- Z
dos var Antons dotter i IVch tu o. dä hon allaredan sörjdes af Bina föräldrar ;
nom död, genom 6:t Henriks åkallande återställd till helsa oeli lif. Det S
sjunde, I Sastmoh plägades eu qviirna af svår tvinsot i tre års tid!. Men ;
sä snart hon åkallade helgonet oeh gjorde ett löfte, blef hon genast frisk igen. J
Det åttonde. En munk vid namn Erland hade i sex är eis svår hufvud- S
värk. Denne lofvade alt, om lian blefve återställd, ville han framför liclgonels ;
bild upphänga ett vaxhufvud sattit städse hlilla helgonet i X ii ra t a ära, oeh se- Z
dan han lofvat detta, blef han från sin vånda befriad. D e t n i o n d e. 50ti j
qvinna i Kyro led ett ärs lid af cn svär blindhet. Ilon åkallade S:t Ilenrik J
ocb lofvade eu vallfart samt blef frisk. Det tionde. En mau i Kyro hade 5
en af sendrag härdt förkrympler fot och lofvade att, dcrest han genom helgo- %
iiets förböner blefve frisk, skalle han till fots val färdas lill dess graf. Oeh J
så skedde. Do t elfte. Eu kyrkoljenare vid namn Ingo säg sin förstfödda j
dotter kämpa med döden, och intet botemedel fauns. Dä nu flickan var såsom ’
död och fadreu af sorg balft bortkommen, hörde han cn röst sägn: hvarföre 5
åkallar du ej S:t Henrik? Ocb en gammal qvinna, som stod nära inlill, sade: j
gör löfte St Sst Henrik, förthy han sjelf begär delta löfle af dig. Dii lofvade ;
Ingo att hans dotter skulle fasta hvarje är vid Henriksrnessoliden och besöka 5
helgonets graf, och slrax uppsteg flickan helbregda. Det tolfte. Niigre g
män från Kumo hade under skjälskyltc rökat ut för eu svär storm och fruk- %
tade att förlisa, men åkallad* helgonet; strax blef hafvet lugnt och de sluppo |
döden, Det trettonde, Gudmund, bispens i Åbo Ijeuare, var rest till Vester- \
göthland ocb tog in hos en prest i Sandhem samt drack om aftonen till S:t !
Henriks minne. DerSt log presten ocli sade: är denne ott helgon, sä må han %
näpsa mig, om han det gitter. Om natten derefter fick presten cn ytterst 5
evfir värk i alla leder ocli förstod nu att det var helgonet. Strax lofvade han j
att alla år fasta vid HeuriksmessoUden, oeli blef sä äter frisk igen. \

Men huru uu dermed må sig förhålla, sä är dock visst, alt Åbo dom- ?
kapitel ännu i dag bär i sitt vapen en afhuggen tumme, Ocb Sand Henrik# *

ben begrofvos först i Noasis kyrka, och fördes derifrän till Åbo är 1300,
hrar-efter biskop Hemming lät inlägga dein i ett siifverakrin ocb biskop Magnus
Tavast säges hafva försilfrat helgonets armar och hufvud. I Åbo domkyrka
förvarades dessa öfverlefvor lill det ryska infallet 1713, dä de förkommo oeh
sägas hafva blifvit af grefve Douglas förde till Petersburg. Men Sanct
Henrik sjelf ärades allt under päfvcväldets tid som Finlands skyddspatron, don
der i all evighet slår infor Herrens Guds thron och manar godt för Finlands
folk. Och hans beläte sågs iinuu länge i lutherska tiden i mänga kyrkor,
såsom man ock visar flera släileis, tillochmed hus, der han skall hafva predikat
för hedningarna,

2. Resa kyrkas bygnad.

(Folksaga. Muemosyne 1821.)

I fordomtlma, sedan Reso församling på en sockenstämma om vären
Valborgsmessotiden lieslutit att St sig uppbygga en prydlig stenkyrka,
öfver-iemnado sokueboerite vördsamligen åt sin kyrkoherde omsorgen att dertill utse
eu skicklig byggmästare. Kyrkoherden, ehuru nitisk, för saken oeh beredvillig
att efterkomma församlingens önskan, rakade dock härvid i största
förlägenhet, emedan han icke visste b vari frän eu skicklig kyrkobyggare vore att fås.
Fördjupad i sina bekymmer häröfver, vandrade han en vacker sommarafton,
något före den lieliga trcfaldigliclstiden, utmed stora landsvagon, och tiöEt af
vandringen, satte han sig pä en sten invid vägen. Efter en stund kom långs
vägen eu välklädd mat), som höfligt frågade honom bvortät prästgården vore
belägen. Den okände sade sig ha hört omtalas att Reso församling ämnade
bygga cn uy kyrka, oeli ville han derföre anitiäla sig hos kyrkoherden som
byggmästare. Blod glädje ga:f presten sig tillkänna såsom den han sökte och
bjöd honom med sig hem. Här undfägnade pastorn sin gäst pä det bästa och
erfor uu att han var cn vandrande mästare frän vida allägsna främmande
länder och att lian, emot en måttlig betalning, ätoge sig att ännu innan hösten
upp-bygga åt församlingen en vacker kyrka, Sitt. namn uttalade han med sä
främmande ljud, »tt presten knappt kunde eftersäga del. Dagen derpä
sammankallade presten sqckenslämm», frauilade den nykomne mästarens ritning till
kyrkan ocli de af honom föreslagna betalningsvilkoren; allt beviljades af de
förnöjde soekenmänuen, och nu bortgick mästares, för alt, soin han sade, skaffa
sig arbetare oeh tuedlijelparA till bygnaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>