Finland framstäldt i teckningar / 80 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Egentliga Finlands Minnen - 5. Biskop Hemming och hans kanonisation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Biskop Hemming och hans kanonisation.

År efter Chrlsti börd 1310, dä krislendomcn varit i Finland predikad
sedan ctthnndiade åltafiolre är, uppsteg pH Åbi> biskopssäte llemming’, den
elfte i ordningen efter Sanet Ilenrik oeli, honom Inräknad, den tolfte biskopen.
Han hade tillförene varit domherre i Upsala ocii Åbo samt valdes, för sin
stora fromhets skull, icke genom formeligt val, utan, som nian den tiden sade,
„genom gudoniclig ingifvelse.,, Äfven rättfärdigade han detta val genom att
i sju oeh tjugu iir med stor vishet oeh kraft vara den finska kyrkans
öfver-herde. Under honom inträffade svära tider. Komilig Magnus med tillnamnet
Smek gjorde ett olyckeligt härtåg mot Ryssland och blef tilibakaslagen, hvaraf
uppkom stor förödelse oeh manspillan. Kort derefter härjade i norden den
grufligaste pest, som någonsin varit, den förskräckliga dlgerdfiden, livilken
troddes hafva bortryckt en tredjedel af menniskoslagtet. Vid samma tid var
äf\ ni i Finland inro oro och oenighet, i anledning af folkets vägran
mångenstädes att betala tionden, presteraes motvilja att lefva i ogift stand och de
kunglige sfätbållames förtryck. Under allt detfa förfor biskop Hemming med
stränghet och klokhet, jemkande der det beböfdes, men obeveketig i att
fasthälla kyrkans rättigheter, efter (idens tro under pafveväldet. Ilvarföre ock
nägre söga att han af kouubg Magnus, för sin frimodighet, Mifvit fängslad;
men detta är ingenstädes bestyrkt. I sjelfva verket var Hemming den, som
under konungamaktens svaghet, grundläde de finska blskoparnes furstlig» makt,
sädan man hundrade Sr derefter ser den i dess högsta glans under den
väldige kyrkofursten Magnus Olai Tavast. Hemming icke allenast inrättade
dom-prostovärdigheten i Åbo ocb fullkomnade sålunda det andliga väldets
mekanism; nian han utsirade äfven Åbo domkyrka pii dot herrligaste med
egodelar, smycken och skrudar samt förärade till densamma en samling böcker,
livilket vill saga mycket på den tiden, när mången bok värderades lika med
ett behållet bondhemman.

Samtidigt med Hemming iefde det berömda svenska helgonet Bir gitta
af Braheätten. Det bar Mifvit röknadt den stränge bispen till stor
berömmelse, att lian med Sancta Birgitta stod i förtrogen andelig vänskap och af
henne högt värderades, I de a. k. Birgittas uppenbarelser fmnes om detta deras
förhållande ett drag antecknadt. Det bände sig nemligen att Birgitta engäng
i ett sainqväm satt till bords med biskop Hemming och dervid, „till (tuds

ära,,, lät sig allehanda läcker spis väl mtakå. Men biskopen tänkte i sitt
sinne: livi afhfiller hon sig ieke från läcker spis, hon som dock har den helige
andes gäfvä? Dessa hans (ankar visste Birgitta cj; men om aftonen vid
ves-pertideu hörde hon i andanom eu röst som sade : se, din granne vid bordet
umgås med bekymmer öfver din spis. Och hon berättade detta för Hemming,
sons bekände att hau så illa tänkt oeli anhöll om heilnes förlåtelse samt
förbön. Tredje dagen derefter bar jutigfru Maria visat sig för Birgitta, med
dessa ord: „siig ät biskopen, att efter han plägat begynna alla eina
predikningar med mitt pris, och efter hall dömde dig vid bordet efter sitt omdöme,
ni en detfa icke hurflöt af ilvilja, utaii af kärlek: alltså bör hans kärlek
bug-svalas. Säg honom att jag vill vara honom cn moder och framställa
(presen-(are) kana själ för Gud.,,

Biskop Hemming1 afsoinhade år 1367, Ehnrnväl Sanet Henrik var som
helgon ansedd och Finlands skyddspatron, ölverlade dock efterföljande
biskopar, huru de skulle tillvinna en infödd Itisfe inan den äran alt af romerska
kyrkan offentligen som helgon ulropas (kanoniseras). Och sedan man med all
flit samlat äfshilliga berättelser om under, som skulle ha tilldragit sig vid
biskop 1-Icmmings graf, samt ställt hans fromhet och stora förtjänster om
kyrkan i dagern, sä lyckades svenska sändebudet i Bom Hemming Gadd är 1499
att af pgfveti utverka eu högt idelig flyttning af Hemmings stoft, hvarpä sedan
skulle följa lians ännu högtidligare kanonisation. Denna gick väl om intet,
fill följd af tidernas oro oeh evangelii uppkommande ljus; men förstnämnde
högtidlighet, som 1 Finland var sista eflerskenet af kalholicisniens och
medeltidens hierarkiska stät, agde rum i Åbo är 1614 och är noga pä förhand
be-skrifven i ett bref åf samme Hemming Gadd till domkapitlet i Åbo» Det
lyder som följer.

„Viifdige herrar och fäder. Dessa cftcrskrefne artiklar äro i vår beige
fäders päfvens och It om are gärd hållandes, när som någon heliger man,
jungfru eller qvlnna upphäfves oeh helig hlillas skall. Så skedde i den salige
Bo-naventuras ocb Leopold! kanouisationer.

Först skall midt i kyrkan en park af bräder byggas, så vid och bred
kyrkan är emellan pelarena, 30 alnar lång och 4 alnar hög. 11 eruppo skall
göras ett altare, bcderligeti bredi ocb långt; deruppå skall högmessan sägas,
och uppä den parken kommer ingen upp, utom riksens föreståndare, alla som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>