Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Egentliga Finlands Minnen - 13. Landstigningen vid Lemo - Lokala Detaljer - 1. Åbo Slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjorton timmar, ined li (immas rast under vapen oeh vaksamhet, kade
(len heta striden varat. Förlasten var a ömse sidor kännbar, llär stupade
den käcke slabsadjulanlcn kapten Ramsay, en af svenska arméns utmärktaste
officerare, och med honom !’ö man pä svenska sidan, hvarförutom 1 officerare
och 116 underofficerare oeti soldater särades. Ryssarnes fortast bestod af en
underofficer oeh 6 inan fängne, flera officerare oeli inemot 500 man dödade
eller,sårade.
Landstigningeii vid Lem o mislyekadés hnfvudsakligen derföre att den
svenska styrkan var fiir liten. Val hafva tappre män, som desse, irijpgen
gäng slagit pä flykten cn dubbel fiendtlig styrka ■ derpå liar man 1 Finland
icke fäi exempel, Men mot stridbare, modige, väl anförde oeh tillika flerfaldt
öfverlägsue fiender, som Ryssarne voro vid Lemo, förmår tapperheten endast
att stupa eller vika med ära. — Van Suclitelcn synes fästa mycken vigt vid
genera! Buxhoewdens försigtighet att uppskjuta den just da inträffande
soni-marmarknaden i Åbo. Hade en talrik allmoge dltströmat och ställt sig pä
sina landsmäns sida, hvarpå desse äfven torde ha räknat, sä hade utgången lätt
kunnat blifva eu helt annan.
Det är fiir Sfrigt från "den blodiga dagen pä Lemos strand", som
Runeberg lånat en af de sköna sägner han kallat ”Fänrik Stals". Man ser
natten mörkna kring land och haf, ocii vid den dunkla vägen sitter en döende
.krigare ”frän Höglands tiil"; vid Wolgaa bölja var lians hem; im blödde han
i fiendeland.. Helt nära honom läg en halft förstelnad yngling, nyss hans
fiende; emellan båda var nu dödens frid. Och natten skrider, man hör ett
är-sus ooh månen giär ur moln. Dä stiger ur sin julle en ensam Hicka oeh.
gär sä tyst, en vålnad lik, emellan liken. Ilon ropar högt den fallne
Svenskens nanin, han svarar ej, lians genomstungna bröst är kallt, hon faller i
hans öppna famn, den sluter henne ej. Det ser den gamle Ryssen der han
lag, cn tär syns pii hans kind, han vacklar fram till flickans fot «ch dör.
Hans blick, lians (år, hvad sade de? Eu suck om frid, en bön om tillgift ~ ack,
fy "blott pä lifvet hämden ser;
vid grafvea hatar ingen m-r".
 |
| Planche 1. Åbo Slott. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
