Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Lokala Detaljer - 1. Åbo Slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettioåriga kriget, icke fäs! nägon mllitärisk vigt vid detta slott, utan ltttlt
dess försvarsverk förfalla.
För öfrigt kan man lätt föreställa sig, att Åho slott, — der sä mänga
böfdingar haft sin boning i biide krigs- ocli fredstider, der Sveriges konungar
gästat mången gäng oeli der engäng en Finlands herlig med sin stolla
polska gemål omkring sig samlade ett tiof 1 sitiilIt — fordom halt ett annat
Ut-Beende än nu. Utifrån sed t, slär det gamla faslet måhända mindre krigisk^
dock ni era pntsadt der, än fiir tre eller sexhundrade fir tillbaka. Men
ituiati-4111 — bvar äro de ståtliga salarna, med sina väggar betäckta af
vapensköldar oeh fclanka rustningar ? Ilvar äro de med gyllenläder oeh damast prydda
gemaken, i hvilka hertig Johan ocli Catharina Jagelloniea oingafvos af
liof-niän och tärnor, eller der den hjeltemodiga Ebba Stenbock jernte flera
förnäma fruar lyssnade till dånet af hertig Carls kanoner, eller der den store
Gustaf Adolf uppgjorde planen (iil Åbo gymnasium, eller der den ädle Pehr
Brahe mottog universitelsstaleu den 15 Juli 1040? Förgängelsen liar gått
öfver dem alla, lågorna ha frossat af deras prakt, tidens sakta gnagande tand
bar kommit ileni att murkna oeh falla i grus. E11 rum liar tiden sparat, likasop
pä han, men äfven det är till liälften ödetagdt: det rum, der den olycklige
Erik XIV först satt fången.
Beda^ fiir 87 år sedan, nar dåvarande slottspredikailten Mag, Eric
Lennqvist skref sin ”historiska afhmsdling om Åbo slott”,*) var det Inre af
byggnaden ytterst förfallet. "Om helst alla fönsterlufterna vore med bräder
Sgensliigne” — klagar Lennqvist — ”oeli dc som för mänga tider således b Iif—
’ii igenslagne vore botade, alt ej stora springor och häl, som åldern verkat,
skulle på dem befinnas, hvarigenom vid yrväder stora dntvor yra in, riila
bort gollven eller trossbottnanie med deras stockar oeh sparrar, sä torde
dessa förfallna rummen ännu trotsa några tider och åldrar, i afbidau på en
blidare lycka alt någflngäug hiifva pniäiikle oeh värdige hälliie att få invånare”.’
— Denna ”blidare lycka” har ock i scdnare tider vederfarits en del af
rommen, der ocksä invämnne äro talrika nog, nemligen fångar med deras
bevakning ocli deras prest, soin nu residera i slottet något antikt, men icke
obe-nviimt.
*) Införd i ilda. Mnentosync årea 1822 oeh 1823.
i Lennqvist gör skilnad mellan det gamla slottet, — som härstam-
5 mar från Erik den heliges tid oeh är till det mesta bygd; af bcundransväfdt
\ jenra granit, men lill sin öfra del af tegel; samt det nya, soin består af en
5 frambygnad framfor det gamla pä dess östra gafvel oeh anses vara tillbygdt
^ af Gustaf Wasa — efter livad nitgre tro af material frän det raserade Kuustö
j — men sannolikast dock af hertig Johan, när han redde sig till att der upp-
! slä sitt residens. I vestra tornet af gamla slottet funnos, är 1763, del ford-
0
na i esldeucet, bestående, af förfallna salar och kamrar i ses våningar,
samt derunder krutkamntareu, I östra tornet : tvenne ”björn koj or, der fordom
hållits björnar", vidare ”Jordan* kammare", ett cellfängelse lör "maleficantcr",
vidare cn stor mörk sal, vidare kyrkosakristian oeli slutligen "urkanunaren",
5 neml. ulan ur. I hufvudbygnaden faun man bland annat ett stort magasin,
\ ”der dock ingen md hölls, för. vätans skull"’; deu ganska rymliga, men låga
; slottskyrkan (begagnad sedan J70G oeh ännu bibehållen); niatkatnmaren, med
S sina 8,000 musköter, hvilken man ”med skäl m:i kalla ett Marlis bibllothequo";
; den foi-dea munk-kyrkan (slottskapellet); den gamla kyrkan, der gudsljenst
J hölls från katholska tiden till ITOti; vidare slottskällaren, saltpelterhuset,
j skräphuset m. m. ”hållornet” icke att förglömma, livilket har sin egen mark-
t värdighet. Genom mörka gångar, än uppföre, än nedföre, kom mau till ett
I afläiigt dystert rum, livarest midt i golf ve t fauns en lucka, hvarigenom
”ma-% leficanten” släpptes ned i cn mörk kula i muren pä G famnars,djup. Om
som-J mareu afkläddes han till bara linnet, men om vintern lemnades rocken’uppä
? honom; hans näring bestod af vatten och bröd ”efter måttlig beten”. Köld,
i mörker, fasta oeh en förfärlig stank, i förening med ensamhetens gräsliga
t skräckbilder, voro de tnrturmedel, hvaiigenorn man sökle förmå den olv ekllgo
; att bekänna sitt brott. Ocli detla skedde l ”upplysningens århundrade”! —
J Naivt nog tillägger förf. att ”mången bof bär uthärdat om sommaren hela
t veckan ut, men om vinlem knappt öfver tvä ä tre dygn”. Somliga har blotta
J anblicken af denna ohyggliga håla skrämt att bekänna allt livad nian af dem
| ville veta. Andra ha dock varit ”b# förhärdade”, att do icke ens härefter
S bekant-, oeh åler andra varit ”sä illpliktiga”, att de återkallat siua ord, när
? de sluppit härifrån. Detla äkta inedeltidiska sätt att, utleta sauuingeu
bruka-J des väl sparsamt oeli blott i grofva brottmål, der mer äu lialfva skäl
forefuu-; »os. Men hvem vägar dock försäkra, alt icke mången oskyldig suckat i Åbo
; ■lotts förfärliga håltorn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
