Finland framstäldt i teckningar / 131 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Satakunda - Satakundas Minnen - 4. Kaivando - 5. Krigsminnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af daminen utestängda vallenmassorna, då en oförutsedd händelse plötsligen
förstörde flera ärs ärbeten.

När dammen småningom öppnades oeh det häftigt påträngande flödet
m-gynte speja genom öppningen, undanskars natteu mot deu 3 April 1B30 jorden
i hast sä djupt, atl pälanie svigtade, de första bvarfven gäfvo vika ocli ingen
mensklig makt kunde uppehålla de pälrängande vattenmassorna, som pä ett
dygn stego i kanalen frän 3 lill 25 fot oeh vidgade dess bredd till 20 famnar,
d. v, s, dubbelt emot dess förra. Inom få timmar voro deu vackra kanalens
stcnrevetcringar bortspolade som ett stoft, bron insiörfad oeli dess stycken
bortsköljda af vågorna. Strömmens våldsamhet saktades först då, när Roine
stod pä gumma nivå som Längelmänvesi; men den åsyftade fällningen af den
sednare var ock med detsamma komplett, utloppet vid Ihari torrt och 1500
tunnland jord, mest god ängsmark, vunna för odlingen. Koines vatten, soin
i början svämmade öfver, sänkte sig efterhand, 7 torra qvarnar inlöstes vid
Ihari, bron öfver kanalen uppfördes änyo, prydligare än förr, kanalen
IsBnd-sattes och har alltsedan, ulan vidare ofärd, utgjort pä engähg en
utomordentligt intagande punkt, der hvarje resande stadnar, och en fiskrik förcuingslänk
mellan de nämnda stora sjöarna. Hela arbetet hade kostat 102,481
dagsverken och 28,187 rub. lä kop. silfver.

5. Krigsminnen.

Satakanda har krigsminnen, som stå i sammanhang med det för
Österbotten sä blodiga klubbekriget. Men spären äro här af tiden bortsopade; man
vet icke ens om, när oeh hvar de blodiga strider stätt, om hvilka sägnerna
talaj Har liar mau slagits i fordna tider, heter det; man frågar när, meu
ingen vet, Dä säger man: det var under klubbekriget.

Frän sfara ofreden under Oarl XII bar man i Keurn en tradition *) af
Itufvadsakligen följande lydelse. Fienden sköllade i denna nejd,’ som den
tiden var en ödslig vildmark utan vägar, livarjiä ännu i dag är brist. Di
före-togo sig Keuiuboerne att mota bans framfart ined strofläg", ett småkrig, som
med list och tapperhet fördes i oländiga pass och pä ensliga sjöstränder; ja
de lyckades att plundra en rysk transport i Längelmäki och nedhugga betäek-

’) Antecknad af Mag. Keinholm.

ningen. Dervid, säges det, lyckades en skräddare att tillgripa oeh hemligen
dölja det mesta af bytet; men Gud straffade mannen med galenskap.
Hön-dernes anförare pä dessa strofläg voro tre broder, hvilkas namn ännu
forllef-vcr med hjelterykte pä allmogens läppar. De voro nemligen söner
till’dåvarande kyrkoherden Georg Ilärpimin, som beånnea hafva dött är 1729; men
traditionen gör mellan dem ingen skilnad, ulan kallar detn aila gemensamt
"Här k ni ann in pojat,?’ Alla tre voro unge män af ovanlig kroppsstyrka,
och alla tre voro folkets sjeifvalde anförare. Mau visar af deras storverk ännu
i dag en djup graf, öfver hvilken landsvägen går förmedels: en bro, och med
denna graf hafva Härkmannin pojat befästat det euda ställe pä minst 12 mils
sträcka i norr oeh söder, der fienden kunnat från Jvväskyliä sidan framtränga
vesterot ät Piblajavess och Wirdois, Stället ligger eit stenkast fräu Keuru
kyrka, der Tarliia sjö skjuter fram nära Kelvelenlahti, soin genom Kivilahtj
sammanhänger med Keuru 21/, mil länga sjö. Grafven gräfdes Öfver det knappt
10 famnar breda näset, ocli alla hatar bortskaffades från sjöarnas östra sida
till den vesira. Här värjdes landet en iid bortåt med stort mannamod, men
slutligen kom fienden öfver förmedelst sin öfvermakt och genom kunskapare,
soni röjde böndernes ställning. Härkmannin pojat måste da ined sitt folk
retirera till Ampiala höga backe, kanske den högsta kulle af Maanselkä i
med-lersta Finland. Der förföljde dem ett parti ”’Sisak," d. ä. parligängare,
bestående af kosacker ocli fotfolk, och de uttröttade, till antal underlägsne
Finnarne nödgades taga sin tillflykt på en badstngulafve. Äfven här uppspårades
de af fienden, det gällde nu llfvet, oeh Härkmannin pojat värjde sig sä
inan-ligeu, att fienden icke visste aunat råd, än att tända eld på badstugan; det
lyckades, oeh Härkmannin pojat förgiogos i lågorna. — Sfära detta ställe
blottar den höga åsen sin hjessa af granit, och pä berget Iivilar en häll af flera
qvadrntfamnara vidd så löst, att om man stiger på ena kanten, slär hällen mot
berget med-en skräll, som hörs vida omkring. Denna sten kallas Jylhän
k i vi och begagnas nu för att gifva signal ät vallhjonen i utiuarkerna. Men
under stora ofreden nyttjades den af Ryssarne att gifva signaler.

Bland nyare minnen är det omöjligt att tänka pä 1808 ärs krig, utan att
erinra sig Björneborgs regemente. Det första i striden, det sista på återtåget,
städse trotsande faran ined kall blod, var denna trupp, som eu samtida
författare uttrycker sig, "pä engäng de tappres vagga och högskola under detta
krig.’ Kär man i krigets början säg do välmående gestalterna i deras någol

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>