Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Satakunda - Lokala Detaljer - 24. Kauttua - 25. Björneborg - 26. Kyrofall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall af 41 fets höjd på 2000 alnar och bestod i början af en stångjernshammare
med tvenne härdar och 700 skepponda smide. Af Grefve Creutz’ arfvingar
försåldes det till Grosshandlaren 1 Stockholm Paul Timm, hvars sonsons dotter
är gift med brukets nuvarande ägare, Heheimerådet Falck. Vid slutet af stora
ofreden var bruket någon tid i Ryssarnes våld. År 1750 inrättades en
kniphammare, jemte tvenne spikhamrar, samt vidare år 1806 en stångjernsbammare
med 550 skeppunds smide, så att bruket nu årligen tillverkar 1,350 skeppund,
det högsta smide i Finland, utom öfversmide. Sex qvarnar och en såg öka
lifligheten vid Kauttuas strömdrag. Trädgärd och park försköna dess
omgifningar.
Nära bruket ligga tvenne skogbevuxna höjder, Neitynlinna och LiunUvuori, 5
hvarest man (rör sig finna forniemaingar. Ett långt utskjutande stengrund i ;
Pyhäjärvi sjö kallas jältebron (Hiidenkaari). Der har en jätle, förbitirad öf- I
ver kyrkklockornas klang, som ljöd en q väll öfver sjön, begynt att bygga en ;
bro af kullersten, för att på genaste vägen komma ät kyrkan. Men dä liar ;
en qvinna yttrat spefulla ord öfver jättens trasiga kläder, hvilkas brister blifvit J
alltför synbara vid den lutande ställningen under arbetet; jätten har förgrym- ;
raad upphört med brobygnaden och slungat efter qvionan en klippa, som än i {
denna dag utgör ett jordfast råmärke mellan KauMua rusthåll oeh Säkylä ;
socken. För öfrlgt kan mnn om Kaattna läsa följande uti Fredrika Urtimers ;
”Dagbok” sid. 30: "Vid den strand, der jag är född, vid Kauttuas albekran- t
sade strömmar, gick jag som barn ofta ut pä perlfiske, när sommarens hetta ;
hade minskat vattnet. Jag tycket mig ännu känna do klara svala böljorna ;
skölja öfver mina folier: jag lyckor mig se perlmnsslorne, som forsen hopat
här och det i sanden vid de små gröna holmarna. Hela högar af dessa musslor ;
hämtade jag uppä stranden, och när jag fann perlor i dem — hvilken glädje! J
Ofta voro de ofullkomliga, hdlfva och skadade, men stundom fann jag rätt S
sköna. Nu vill jag äter gä ut att fiska perlor, — men t lifvets ströms.”
25. Björneborg. |
26. Kyrofall. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>