Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Nyland
- Nylands Minnen
- 1. Folkminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De staden omgifvande fästningsverken uppfördes är 1722; om vären
1742 tröttade general Levenhaupt garnisonen mod deras iständsätlniide; ar
1700 tillbygdes och förstärktes de af liyssarne. År 1836 indrog kommendant»*
embetet, hvarefter fästningsverken öfveriemnades tillstadens förvaltning oeli
vidmakthållande, Tvenne gånger, åren 1713 oeh 1712, hlef staden härjad af krigets
brand fadda; tvenne gånger, ären 1821 oeh 1840, af stora vådeldar. Oen
aed-uate stora branden är ännu i friskt minne. Det var den 22 Maj 1840,( och
det blåste en frisk nordan, som fram fa förmiddagen tilltog i häftighet. En
piga uppgjorde eld i elt brygghus nära finska kyrkan, för att skura, gick
bort från elden oeh lemnade dörren öppcu. Luftdraget tryckte lågan i
ugnen inät det smala rummet; motstående väggen och en vedhög antändes. Kl.
4 pä morgonen stod huset i ljus låga, elden spridde sig undan vinden och
antände rådhuset. Frän denna högst i staden belägna punkt, derifr&n ett
korsdrag spelode genom de utmed sluttningen åt alla häll giende 8 gatorna,
utbredde sig branden samtidigt öfver de flesta stadsdelar. Först mot aftonen
blef inan herre öfver elden, soin delvis fortfor ända till följande morgonen.
Båda kyrkorna oeh kadettkorpsens bygnader räddades, men 60’ gårdar hade
brunnit. Pigan, som vållat olyckan, dömdes sedermera att till Allmänna
Brandstodsbolaget ersätta dess förlust, 200,000 rubei banko, men (illgång
saknades oeh ersattes ined 28 dygns fängelse. Sedan dess har staden ånyo
rest sig med hastighet,
Nylands Minnen.
Fä traditioner äro sä allmänt utbredda I Fiuland, soin jättesagan om
Miisl och Hiien-väki, Knappt finnes nägon ort med skog, berg oeh sjö, ja
ofta äfven pä odlade slätter, der icke sägnerna omtala cn forntida jätteskepnad,
mendiskora skräck och nägongåug deras hjelpare. Sa läogt som finska tungan
gär i Nyland, finnas de äfven der. I Artsjö[1] är eu insjö, Pvliiijärvi,
tre qvart mil lång och så djup, att dä man engängpejlade djupet, har en
haltia ropat: “mät först längden och mät sedan djupet!“ På dess andra strand
höjer sig ett brant berg, som varit tillhåll för Hiiet. Ganska fredligt utn-
; gingos dc med menuiskorna i granskapet, och dä dessa voro längre komna
S i konstfärdighet, nalkades Hiiet ofta deras stugor för att läna"sig au ett sfdl,
\ än eu slaga, äu eu granriskrok att röra i gröten, men deras tunga påfann egna
j ord för att uttrycka tingens bestämmelse; de kallade sället “viipsnn vaapau-
J tin-% slagan “höykin pöykytin* oeh grankroken “hierin licritin." Understun-
5 dom gåfvo de spänad ät qvinnorua och skänkte dem till belöning en god mjölk-
| ko. Om jätlarnes resliga vext kan mau göra sig eu föreställning deraf, att
J när de.lade stg att sofva tvärs öfver vägen ined knä i krok, kunde bide
j hästar oeh vagn obeMndradt färdas under deras knän. Enligt en tradition fräa
; Itbis, skall en ISiisi jemväl haft sin bostad i nejden af Helsingfors. Här
% hade han någon mäktig fiende, soin tvungit honom att flytta frän orten. En-
; gäng återkom han likväl, träffade pä vägen nägra bönder, som förde tjära lill
S staden och ville af dem fä veta “om Roikala gubben med sina breda byxor
j lefde ännu.“ Derpä ville han veta hrad de förde på sina lass. De svarade:
; tjära. Nä sä gif mig dä ännu engäng, gemätle jätten, “finskt, bränvin* att
5 smaka pä. Dertill voro bSndeme föga villige, men han tog utan krus tre tun-
; nor tjära, nldrack dem alla och yttrade derpå mycket förnöjd: nog har det
; ännu sin gamla goda smak !
5 Vid mänga orter af Nyland fiista sig traditioner af nyare ursprung, oeh
; flera sädana anföras längre ned. Bland dessa må här nämnas endast ett litet,
’* men rörande minne från Borgnäs.[2] De af alle jättar sä högt fruktade
; kyrkklockorna hade i detla lilla kapell gått förlorade under stora ofreden.
\ 1 trots af don stora fattigdomen, som sä allmänt (ryckte Finland i följd af
? detta länga och olyckliga tjuguåriga krig, hade invänarne i en a fl ägs en del af
; Borgå socken, dä kallad Äläiiet, ingen lifligare önskan äu att få sig en egen
| kyrka och prest. Det förra lyckades snart, det sednare giek äfven i
verk-J ställighet, ehuru presten måste kallas allt ifrän närheten af Åbo, och först en
5 längre tid dcrefter, eller år 1720, erhölls, efter många öfvervnnna svårigheter,
I kunglig sanktion för kapellets existens. Nu felades blott kyrkklockor, äfven-
’ sem alla tiHgängar att inköpa sådana. Särskilda’ förslag att erhälla medel
; förkastades snart, i anseende till svårigheten att bringa dem till verkställighet.
[1] Dessa detaljer äro meddelade af Mag. Reinholm.
[2] Ur Borgå Tidning 1839 N:o 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0150.html
