Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Karelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wuoksi cn gräns fiir den härjande eldens framfart. Anmärkningsvärd ( är, att S
rapakivi högst litet förekommer norrom Wuoksi, att våra gamla runor ofta ;
omtala ett sådant braud-är (tulivuosi, ponnetoin poulavuosi), ocl) att Novgo- ;
*
rods krönlkur deri instämma. Bikast pä mineralier är norra Ladogatrakten. J
Gnid liar man doek icke upptäckt, oeh de eilfveranlcdningar man funnit i f
Luumäki. Impiiahti oeh Taipalsaari hafva ej lönat arbetsmödan, ehuru de $
fordom voro Bä i rop, att Ivan Wasiljewitseh af Kon. Joh. III fordrade fin- ;
#
ska silfvergrnfvornas afträdaude. J
Klimatet är i Karelen jeniföretoevls något kallare iin vestllgare orter i Fin- ;
land. Såsom egna fenomener anmärkas, att året 1735 var lidigt, att man den 5
Ö Maj säg första axen af rågen oeh att denna skars den 24 Juni. Ännu tidi- ;
gare var aret 1750. Det började regna den 12 Mars, den 25 Mars var mar- 5
ken bar och sommarvärmen infann sig så att marken efter ett starkt slagregn S
med äska d. 30 Mars och 4 April, den 1 Maj var alldeles grön. Äfven år 17-15 £
liado man d. 30 Mars ungefär kl. 3 e. m. plötsligen slagregn med äska *).
*
*
Vext- och djurverlden gifva lif åt landskapet. Björnen, Karhu, Ohto, Mc- |
sikämmen (honingstassen), är äfven Karelens makligaste skogsdjur. De gästa- ;
bud (Karliun peijaiset, Kouvon päälliset), som förut firades då en björn fäll- J
des, äro numera ur bruk komna, ehuru minnet deraf ännu är temmeligen friskt. j
Björnjagt idkas ännu allmänt bSde med spjut och bössa, och intressant är ;
att se med hvilket allvar det sker. Man ser på skyttens anlete, att han icke J
haft en fiende att leka med. En karelsk björnskytt har alltid i minnet en ;
bomformel till skogens gudomligheter, och blir han rifven af björnen, menar $
han derom ungefärligen: skogens haltia har sä beskärt. Det Jagt-Sällskap, ;
som bildat sig i Petersburg, gör årligen om vintrarna en resa för björnjagt %
till Sakkula oeh betalar den som ringar björnen med 5 å 10 It. S. Vargen gör £
trots skallfogdarne stora skador. I Alakuuuu by i 8:t Andres föranledde cn ;
varg ett skämtsamt upptåg. Sent om en höstqväll hördes en varg ljuta, men 5
så ömkeligt, att husbonden log det för menniskoqvidan oeh gissade att gär- ;
dens döfstomme gått ut ocli famlande i mörkret fallit utföre den branta Vnok- {
Bi-stranden. I den tron, att det var den döfstumme aom plaskade, kastade J
•) Kivinabb’a kyrkobok.
han i vattnet en lina. Vargen bet deri oeh drogs drypande upp. Itestou
skakade litet issOrjan ifrSn sig, slog med sin väta svans mannen emot
ansig-tet och sprang sin väg. Af tacksamhet lär lian deu följande sommaren skonat
gårdens boskap, mon vintern derpå, när husbonden 1 ett större sällskap körde
lass lill Petersburg, kom en varg, pä Mohla träsk emot dem, Igenkände midt
ibland de andra sin fordne hjelpare (suven auttajä) och knep bort just hans
häst. Mannen sade sig tydligen igenkänt, att det var just den varg, han
hjclpte upp från Vuoksi. Renen, Peura, Poropetra, kommer oin vintrarnc ned
ända till Ladoga, åtföljd af Filfrasen, Osma, Ahma. Bäfvern, Majava,
som förr byggde sina, könsliga bon i strömmarna, har redan blifvit ntödd för
sitt dyrbara skins skull. Ekorren, Orava, betyder nu föga, meu hade fordom
stort värde derföre att ekorrskin eller öron utgjorde skiljemyntet. I runorna
kallas deu oeksä ömsom orava, ömsom ra b a ännu i denna stund. Fåren för-
tjena derföre att observeras, att deras olika färg bestämmer färgen pä vissa
orters klädedrägt. Man ser nemligen vissa socknars allmoge gä i svarta,
andra i hvita, andra åter i gråa kläder. Detta beror helt och hållet pä fär-
gen af den fårahjord de älska att hälla. Igelkotten tyckes i det fordna liftrot haft
nägon betydelse; den kallas, åtminstone i Wihorgs län oeh Ingermanland:
Siili. Denna generations förfäder i Wiborga lan hafva berättat, huru de pä
cn gäng plötsligt i skogarna flugo se ett för dem alldeles obekant djurslag i
stor myckenhet oeh förespådde deraf märkliga händelser (maamuutoksia}.
Dessa voro icke annat äu loar, och man fångade af detta dumma villbräd
mycket med nät oeli nästan atödde dem med ens. Sedan priset fallit,
anatäl-les ej mera jagt efter dem. Emot Lärkans (Kiuru) sång råder en viss
fördom; en grälig person säges tala med dess tunga. För Grodan, i synnerhet
den sä kallade Hupi-Sammakka, har man den största afsky. Grodan har,
aäger sagan, förut varit meuniska och är det innu i sitt dystra underjordiska
rike, men ofvan jord är den förvandlad till ett styggt kräk. Svalan,
Pääs-kyncn, Pääskylälnen, fällar med Turja landets örn oin äran att i verldcns
första tid hafva lagl och kläckt de märkvärdiga agg, hvaraf allt skapades. Gös
fås i upplandets sjöar, större än i Wiborgs län oeh Ladoga. Särdeles
anmärkningsvärd är Strömingen i Wiborgs län vid Finska viken, Redan dess
namn har det egna, att den här kallas haili, då den i vestra Finland heter
silakka; ordel silakka åter betyder i Wiborgs län all slags saltad
sufvel-vara, Hos Clnttftme betyder fiskare och lättinge ordspråksvis detsamma. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0167.html
