Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaret: ”derföre, att hvars och ens stråt är genast genom rofl andel”.
Spannmålen tröskas 1 Karelen icke samma höst, ulan uppsätt es i stora akylar, aom
humio flt;i i liera är och hvarur man efterhand tager sä mycket inan för lille
fiillet behöfver. Liksom man i det öfriga Finland säljer spannmäl tunntals,
blir det derföre här fråga om att sälja skyltats. Den skära, som här brukas,
synes vara ganska beqvam dermed alt don icke ilera gånger om dagen
behöfver brynas. Den är nemligen i bettet småhaekad, så att den liknar en
hvass säg. Hölador höra ej heller till Karelens sed, utan mau förvarar höet
i sä kallade p i el ekse t, som utgöra antingen en rundel omkring en
centraI-stake, eller ocli äro de afläuga, oeh storleken af denna pieles beräknas
efter de elakpar, som efter hvarje balfannan famn hehöfvas för att omsluta den.
Ängen bergas icke med akrindar, utan helt enkelt sålunda, att man sätter
tvenne björkar, »om kallas h au i lat. parallelt med hvarandra på marken och
binder dem ihop med topparna, lassar pä sapilat nägra bördor hö och
låter hästen släpa det till något ställe (till ocli med lada), eller sjelf släpar
detsamma, Eu sådan aläpning heter S a a 11 o. Rakskaftiga liar nyttjas
allmänt, ehuru de pä allt sätt äro obeqväma. Eu karl ifrån vestra Finland kan med
sin krokiga lie afmeja fyra gånger mera än Wiborgsbonden ned sin pä
samma tid. Emedan det för allmogen är af högsta vigt att veta om regn instun-
dar, finner man rätt ofta sä kallade “märken14 i stor mängd observerade af
deras Öppna natursinne. Sädana enkla märken äro t. er., att flugorna flyga
surrande en mot ögonen; att ett moln om morgonen uppstiger mot solen o. s. v.
l>e äro på dem sa säkra, att deras iakttagelse sällan slår fel. En gäng
hade en ”Allnakan tekiä” (topograf eller gradaiälare) kommit höliden till en
bonde. Denne var högst angelägen om att af en så kunnig man fä besfämdt
besked deroni, huruvida det den dagen skulle hiifva regn eller ej. (Sradmä-
taren ville behaga sin värd och lofvade vackert väder, dä i detsamma
värdinnan inträdde hutter och, utan att veta af deraa samtal, sade att regn
instundade efter hennes märken. Värden blef brydd, gästen flat, och gummans
spådom slog in.
Karelen bebos af K arj a la is e t, ett smidigt, rörligt och poetiskt folk.
Karelaren är icke sä groflemmad som Tavastlänningen, icke heller sä
uppfinningsrik och driftig som Öslerbottirfngeix. Karelens befolkning består, Ryssar
och Zigenare otäknade. af en mängd olika finska folkstammar, dem man
redan af det yttre kan urskilja från hyaraildra. Sådana folkblandningai’ kunna för-
klaras dela genom krig ocli oredor, soni hade utvandringar oeh flyttningar
", till följd, dels af sj elfva landets första kolonisering. Att utvandringar skett
j till ryska sidan, visar äldre historien på hvarje blad, och det kan bevisas,
v
J att t. er. Libelits under sådana oroliga tider fätt en stor del af sin nuvaran-
j de befolkning genom inflyttning ifrän Savolaks. Både i norra och södra Kn-
£ relen träffar man spår af fordna Lappars afkomlingar, hvilkas anletsdrag och
5 kortare vext icke iiuiui kunnat utplånas. Af den gamla krigshistoriens Hä-
J mäläiset torde äfven många hterslä. Under det den i finska sagan ryktbare
S Mattis skälmstycken med dessc en gång berättades, yttrade berättaren på
j ett ufverraakaude sätt, alt “Vetjalaiset just voro desse Hämäläisel“, oeh af
5 Vetjalaiset eller Vatjalaiset (VoterueJ bor, såsom kändt är, en obetydlig qvar»
* lefva i nordveslra Ingerinaniand. Huru stor mängd af dein efterhand aasimi-
; lerats med södra Karelarne, lärer förblifva en hemlighet, men vår celebre Sjö-
5 gren har, bland annat genom jemförande af namnet Vepsa, trott sig finna
j deras spär i Jääakis och andra finska orter, Kanske kan man ännu hos den
J i norra Savolaks talrikt utbredda slägleu V’ep säläin en finna nägra egna
S drag. Byn Vepsa i Jääakis anses ännu för den äldsta i socknen. Frågar
; man af Jääakisbon hvilken alam han tillhör, svarar han: Jää s k e 1 ä in en,
S och kringliggande sockncboer sägä om Jääskis med Kirvu, Ruokolaks med
’ Rautjärvi, S:t André» (och lilloch med Kaukola kapell), att det är Jä ä a k en
5 maa och Jääskis socken specielt A i ka Jää sken ma a. Hela södra de-
j len af Wiborgs län utgör en brokig inandning af Äyrämöiset och Sa-
J v a k o t, af hvilka de förre påtagligen utgöra den äldre folkstammen, ehuru
J skiluaden försvinner med hvar dag, så att den numera kan anses bestä blott
» i den autikare klädedrägten, som Äyrämöiset troget bibehålla. I gamla
ru-1 *- •
% nor hör inan Ilmarineii kallas: W an h a seppä A kräm öl nen, Sava-
? kot hafva utbredt aig söderut ifrån Wiborgs socken, der de helt ach hållet
■ äro rädaude. Emellan Wuoksi oeh Ingeraianland bo för öfrigt I alla socknar
ff» »
S Äyrämöiset oeh Savakot i brokig blandning om hvarandra, medan ät
j Ladoga sidan de förra uteslutande råda, och denna stamskiluad fortsattes
5 djupt In i Ingemanland. Dessutom anträffar man inom samina socken
indi-j vider af ovanligt reslig vext jemle mycket korla och dvergaktige (en
verke-\ lig dverg lefde för nfigon tid sedan i Pyhäjärvi), Denna skilnad synes vara
i konstant inom vissa slägter. Släglen Kerappi är storvext och groflemmad,
j slaglen Mus tonen (t. ex, vid Äyräpääjärvi i Mohla) är kort och wun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
