Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig samt har grfiä och icke blåa ögon, Karakteriserande för hela Karelen äro ;
familjenamnen, som I Österbotten och vestra Finland kotminil ur bruk; de tor- 5
de i sin män fjena till upplysning oin vära fornförhällanden, blott man en gäng
**
kominer alt fästa vigt dervid. Genuint finska namn förekomma nu nu mer än ’
tusen, men dessutom finnas en stor mängd sädana, hvilka uppkommit nffräm- §
mande familjer, som blifvit bönder, ocli ofta pä ganska eget sätt blifvit assi- ;
milerade, säsom Ky Iläs tin e n af (iyl 1 eu * t en. i
Byguadssättet hor betydlig olikhet i norra och södra Karelen. Det för- \
*•
ra har ännu temtnleligen allmänt qvar eino stora fainiljestngor, der ända till r
100 personer sammanbo. Stundom äro två stugor emot hvarandra på hvar- ’
i#
dera sidan oin farslugan. Under golfvet kommer mäu (ill ett rum, son» kallas ;
Kolpitsa. Äfven i fonden af farstugan år ofta ott rum, hvaraf man kan nr- S
skilja tre våningar; Pyöninki (vinden), förvaringsrummet fiir väfstolm, j
dit man uppklifver pä stege genom andra väningen; E t c h i n c n, der man %
förvarar kärl ocb matvaror. Till det tredje, 1’o k lie ta, inkommer mat) ge- ;
nom eu dörr på yttre sidan; här förvaras alla dryckesvaror. Niskapieti hem- ;
man i Rautjärvi kapell torde vara den sydligaste ort, der man ännu i sedna- J
re lider kunnat uppvisa eu 9 famnar lång familjesiuga, der GO personer bodde ;
tillsamman. Storskiften hafva gjort slut pä detta gamla patriarkaliska Icf- 5
nadssätt och skingrat familjerna. Glasfönster hörde icke till Karelarens lyx !
i fordna tider. För oil mansälder tillbaka sades i Wedcrlaks oin en bonde, ;
som i förra seklet fätt i sin stuga den första glasruta i stället fär den hit- %
tills brukliga dragluckan, att han ständigt tittade ut och, då någon nalkades, ;
redan pä afslånd ropade till honom, att han icke mätte sticka in sin hand. I
-Iu längre nian kommer ät Ingcrmaiilauds! gräns, desto mera hopkrympa S
stugorna af hrist på skog. Ryska hyar, som här oeh der förekomma, igen- 5
kännas lätt genom sin raka bygala, livarvid husen i god ordning äro byggda ;
med gaflarua utät, prydda med ziraler, Karelska gårdarna äro oftast utan ?
g
synbar ordning belägna pä asar oeh backar, och dessa benämnas efter släg- i
ten som bor eller bott der, såsom Loposen mäki, Hartikan mäki. Ofta nämnes S
vid angifvaudet af lägenheten endast slägtcn, säsom Ronhaiset, Mansikat, -
Ilurskaat, och ända till 40 hemman kunna bo på samma backe nära hvaran- ;
dra. Detta kallas ryhmä. Inom do stora donationerna trälfar man de elän- *
" #
digaste kojor. Vid Suvanto sjöstraud kan mail tätt vid vägen göra ett j
besök hos en verkelig trogludyt. Ett torp (mökki) är ncinligen bygdt i back- f
briuken helt och hållet under jorden, sä att den resande kunde laga det för
cn potatisgrop. Ett gärde är satt rund (omkring, på det ingen af ovarsamhet
kunde trampa in laket. Då man af den fattige Inbyggaren frågar om han
ickc fruktar att taket skall nedramla öfver liouoin, yttrar han ined
resignation: “Jag behöfver dä ingen annan graf, kanske blott ytterligare nägra
spadlag ifrän backen.’’
I Karelen fär man nästan i hvarje socken se nägon betydligare olikhet
i klädedrägien. En hvar har bäst .tillfälle att se Karelarens höga vintermössa
af illerskin och färskiuspels. Sommartiden nyttjas ett slags hallar med
mänga spännen. Stöflar tned höga skaft brukas bäde sommar- oeh vintertid. Till
iiögtidsdrägteu hör en hvit eller blå folsid kaftan, som omblndcs med bälte.
Allt detta är, åtminstone i Wiborgs län, köpt i Petersburg,, derföre är äfven
Karelarena drägt mest öfveralit lika. Qvinnodrägten erbjuder deremot sä
ka-rakterisliska olikheter, alt elt vant öga blott dcnippii kan urskilja ifrån hviiken
socken q vinn an är. Hårets ans och prydnad är föremälet för den slörsla oeli
småaktigaste omsorg. Deu gifta qvtnnan skall alltid, bäde sön- ocli
sökne-dag, gä med beläckt hufvud. Penna betäckning kallas vanligast huiilu.
Ser man cn qvinna med cn hafva, som be läcker hela liufvndet, kan man vara
säker på alt hon är hemma Ifrån socknarnc ät Nylands gräns eller Kcxhotni;
ör den liten och rund, är hon cn Ayrämöis qvinna ifrån nägon socken
emellan Finska viken oeh Ladoga. I Sakkula är deu minst, eller icke sförre än en
tv# kopeks slant, och blir, likasom bjerpen, Sr för är mindre, tills deu väl
troligen ulbylcs emot någon smakfullare hufvudprydnad. I Pyhäjärvi är
hun-(u oval tvärsöfver hufvudct. 1 norra Karelen bäras dukar. Inom
Wiborgs län allenast urskiljer inan trenne lill klädedrägleu fullkomligt olika
folkindividualiteter: Äyrämöiset, Savakot och Jääskelätsef. Ulom den
omnämnda hunln, är bland annat en pä bröstet broderad skjorta
(rekko-paila), som hopfästes med en stor silfverbrisk, egen för denna drägt. Bältet,
rundlomkring försedt med eöljor (lappavyö), Brtjenar icke mindre
uppmärksamhet, fn det gudinnan Venus fordom bar. Denna drägt är, jemte Jääskis
dräg-(en, sannolikt den uråldrigaste i Finland, ocli man beundrar qvinnana trohet för
den gamla seden. Jääskis drägtcn igenkänner man af den hvita hufvudduken,
som hänger längt ned på ryggen. Nyaste modet hos Wiborgs läns
allmoge representeras af Savakot, hvilka gä smakfullast kludda och småningom
fä öfvemgtcn öfv er de andra. Men mycken bitterhet råder ännu pa öuise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
