Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VII. Tavastland
- Tavastlands Minnen
- 1. Sagorna om Hämäläiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottmål och egenteliga rättegångsärender, utom politie- och ekonomiemål, hvilka
en ordningsman jemte 4 bisitlare afdömer. Det årligen tilltagande antalet af
handtverkare, handlande, fartyg och kommunalinrättningar berättigar till det
hopp, att denna Tavastlands andra stad skall veta uppskatta sitt läge, det
mest centrala i Finland.
VIII. Om Rautalampi socken och Hankasalmi kapell, nordveslligaste
delen af Rautalampi härad, se längre fram. j
Tavastlands Minnen.
| 1. Sagorna om Hämäläiset. |
Hos många nationer finnas sagor, som afmäla vissa orter* inbyggare sä- I
som ytterst enfaldiga. Siorryssen kullar i sådan mening Malorosaianeii en rik- ;
(ig ”hahol”, pä samma sält som [täituiläineu är hos de öfrigé Finnarne elf spe- I
namn. Hvilka desso Ilärnäläiset varil oeh hvar de egculligcn boll,’ torde va- j
ra Bvärt att afgöra; här blott nägra sagor lill prof. En Häniäläinen åkte en gäng ä
pn glansb is i bläsieu, Han hade ho» andra menniskor silt skjul , tog derföre ;
cn näI, slack den i isen oeli «of i god tro riilt godi dervid. När hau fort- ;
*
sade resan, glömde han ollen oeli sök to den nästa är pä samma Kiii.lt-. — !
Dä Hiiincboerne voro jiä hösloller en vaeker sommardag, märkte en af dem ;
eu gädda vid åstranden. Bäst han mntfade ät den elt hugg med lian, högg ;
lian bufvudet af sig sjelf (ly ban hade lian oriitt vänd). Hans närmaste kam- j
rat antastades af en tiodje, som auländt lill slället, såsom lians baneman. j
”Nej ingalunda var jag orsaken derlill,” sade den anklagade; ”när hau skulle :
slå gäddan, gjorde han sä liiir," och dermed högg han hufvudel af sig. Den J
tredje, fjertte oeh sluleligen hela sällskapet öfverlygade sig pä samma sält ’
om de föregåendes dödssätt och blefvo till »ista man hufvudlose. - När 11% \
mäläiset byggde sig sluga, gjorde de intet för.stcr i väggen. Mem emedan ;
de dock funnit lifvqt beqvämare vid dagsljus, komina da efter mycket betäi.- ;
kaado på det rädet alt hemta in ljuset med säck. Säcken utspärrades sält- 5
des emot solskenet, hvarefter den fiksigligt inbars bunden om mynningen, Stu- \
gan blef lill deras fiirväning ieke ljusare. Händelsen förde lill dem en klo- J
kare man (vanligen Matti), som emot nägon belöning visade dem konsten alt ?
hugga biil i väggen. Ii varigenom ljuset ajolfraant och utan deras besvär skulle <
inkomma. De funno rådel utmiiikt godi och ulhoggo hela väggen, sä all
stupan ramlade, - Till sin skörd behöfde de nödvändigt sju personer. Eu Ing
i halmen, oeh nedböjde den, den andra höll elt träd derunder, deu tredje
nf-higg halmen, den fjerde bar den lill kärfven, deu femle band feirfven, en
bar kärfvarne tillsammans, oeh den sjunde slackade. Eller ock tillgick det
så, att de ryckte upp halmsträn och buro dem i lian, Kngang korn Matti till
stället, skördade af medlidande med del arma folket eu stor sträcka samt
lade sin skära olYanpä en skyl. Hämeboenies forundran om morgonen var
i eko liten, och krokuatken, som sall ofvanpä skyfen, ansågs enhälligt som
orsak till deu skedda tilgerulngen. Han skulle derföre dränkas, men nu
upp-stod en svårare fräga, nemligen huru nian skulle komma ät lionom; han vore,
sä trodde mau, en förvandlad trollkarl. I ändan pä en lång stör bands ett
snöre, och i dess ända gjordes en dubbel ögla för atl uppfänga den onde,
hvilket oek lyckades, Hela sällskapet hade nu fägnaden att se huru ban måste
fulja med till sjöstranden, oakladt lian spjernade emot och gjorde
krutnbug-ter i hvarje dike. Skäran ficks ändleligen i ena ändan af bålen och rodde»
ut pä djupet. En slor sten fäslädes vid starka rep, för att draga deras fiende
ned lill sjöbciftneu. Men skäran skäggade i bålkanten oeh kullsljelple bfiten
ined samlelige HänmUiiset.
En gäng brände Häniebocrne sved vid insjöslianden; på andra stranden
betade deras boskap. Vargen kom oeli dödade cn ko, soin derföre skulle
ätas. Till cn början afhflggs elt. Hrr, för att slekas. Derlill heliöfdes eld,
men emedan eld; redan brann pii motstående slranden, vore det, menle de,
nog alt uppställa sleken der den var emot eldskenet. Nu ansågs al eken färdig,
och måltiden begyuie. Likväl tyckte nägon alt sleken icke smakade ratt bra
och att fisk vore eu rätt san, ban liört berömmas; man borde således försöka
do bragder man nyligen köpt. En del lade ut noten pä mou ocli liegynte
draga, men fingo intet. Andra hängde under tiden grytan i ett träd. Dess skugga
i solskenet togo de för en tjuf och började kasta stenar, sä alt grytan gick
Bönder, Nägot skulle emellertid ätas, ocli allmänna smaken uttalade sig för
gröl. En tog mjölsäcken filt vaken ") oeb dithällde mjöl, för atl tillblanda
rätten. När mjölet tycktes böra förslå, beslöt kocken gä ned, för alt smaka,
hurudan gröt det mände finnas pä bottnen. Ocb der blef han. Nu, sade den
•) Läsaren behagade här icke fästa sig vid anakronismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0218.html
