Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Österbotten - Lokala detaljer - 118—120. Luoppiovaara. Kattilankoski. Avasaksa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidpuss 6 mil norrom Torneä, reser sig pä elfvens svenska sirand den kullriga
loppen af Liioppi uvaara, som inlager midten af planehen, Redan pä långt
afatnnd ser vandraren dess djerfva konturer afleckna sig mot hori/.onten, Un
kastande länga skuggor, än glänsande i bjerla dagrar, allt efter solons oeh
skyarnas ställning samt Kreta oeh dygnets tid. Uppklättrar inan till bergets
topp, så finner man der eu mängd rcgulicra klippblock af kolossala
dimensioner uppstaplade. Eu grotta finnes här oek mellan stenmassorna; på dess
fuktiga svala afsalser hvilar sommartid mängen nordvandrare, trött af deu
mödosama klättringen upp till Luoppiovaarax hjessa.
Bland Torncäi elfs forsar förtjenar Malkakuski alt ses, ehuru deu,
framilande pä afständ frän landsvägen, fällan observeras af den resande. Högre
uppåt, Muonioniska brusar deu farliga Kat ti 1 a n k oski — lien nordligaste
vy, som i denna samling linnes afteeknad, Det ar en djeif naturens strid,
hvar» intresse hiijes deraf att polarcirkelu* band gär tvärsöfver forsen.
Katli-lankaski linnes afteeknad i Sköldebrands Vöyage pUloresque au Cap Nord, och
planrlien är kopierad fram detta arbete.
Ryktbarast af alla tltsigter i denna yttersta nord är likväl A v as ak sa
(Nyckeiberget), beläget pä den udde som bildas söderom Temgeli elfs inlopp
I Tonicäi elf. Teugeli löper i bäjre kring Arasakaaa fot, och sedd ifrän
bergets tupp, liknar strömmen ett silfverlialte kasladt öfver eu gröuskande valt.
Kn vy af Avaxakita är svar att ätergifva. Det är ieke berget sjelf t som
imponerar pä åskådaren, dess former äro hvarkcn utomordentligt höga eller
gigantiskt vilda, såsom raänget annat af nordens fjäll; det Br den vida öppna
utsiglen, särdeles ät ösler oeh norr, öfver deu slingrande elfven med
Öfver-Torne» kyrka oeli kyrkoby vid dess strand, öfver dessa vild t sköna, au kala,
än skogbevuxna bergskullar, hvilka, likt ättehögar öfver eu förgången tid,
omslala elfven 1 sin dal af granit. liär har vetenskapen redan länge valt sig
en hvilopunkt för sina iakttagelser: redan 1736 om sommaren bodde franska
astronomer I eu koja iifverst pä bergets lopp, och i en sednare lid, är 1839,
anställde dåvarande franske nordpolsexpeilitiauei sina observationer i
samma nejd.
Likväl är det icke vetenskapen, icke bergets skönbel, aom förvärfvat
Avasaksa dess stora rykte bland berg i norden. Midnattssolen är det, soin
hvarje midsommar hitlockar en talrik mängd resande frän Finland, Sverige
och mänga af Europas sydligare länder. Vid denna lid är vid Avasaksa pä
vägen fräu Torneå en glad och liflig rörelse, hvilken Fredrika Brenier, lätt
och behagfullt som alltid, skildrat uti sin "midsommarresa,’’ skrifven efler ett
besök i denna nrjd 1816. Ner uppä slätten synes ej det praktfulla
skådespelet; det är loppen af Avasaksa, soin för sin höjd är den sydligaste punkt der
mail beundrar eu sömnlös sol. Minnen af gäster frän när och fjerran
återfinnas i de otaliga namn, som äro inhuggna i Avasaksas klippvägg. Stundom
händer att långväga resandes förhoppningar grymt gäckas. De samlas I
förbidan pfi höjdens hjessa; dä kommer i del efterlängtade ögonblicket ett
af-undsjukt mula, som ined sin gråa slöja beläcker den nordliga himmelen. Denna
skyarnas afund har icke skouat ens jordens stare; en sägen gär att Carl XI
vid sin resa till norden haft detla missöde. Men är himlen klar, som dock
oftast händer, sä förgäter inan aldrig en sädan syn, Bloärödt som en verld
i brand sänker sig solen» majestätiska klot rakt i norr mot horizonlens rand. ..
naturen är stum af andakt, ett1 roseufärgadt skimmer spelar öfver berg och
dalar, öfver elfveus spegel oeh skogarnas mörka loppa*’... natten är
besegrad, den vtlersta solraiiden tyckcs ett ögonblick rulla ät öster pä horizonten*
skifva, derpä lyfter den sig äler långsam!, högtidligt, oc-lt med jubel och
fågelsång hels ar nejden etf nytt skifte af sin långa dag,
Oeh vid Avasaksa nedlägger denna skildring sin svaga pensel, Deu liar
geno ingå It Fiuland från söder till norr i spridda ögonkast; den har endast
förmått gifva eu ann bild af elt rikt ämue* Mätte värman af dess penseldrag,
matte fosterlandskärleken, som blandat dess färger, i nägon män hos läsaren
urskulda skildringens brister!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
