Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uleåborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böner och börjat sjunga en psalm, förrän han fick slag på målet och lamhet i vänstra sidan.
Han levde ännu i tio dagar, men den tjuguåttonde december på morgonen såg Gustaf Toppelius, som låg i rummet invid faderns, att ljuset sakta slocknade. I detsamma hörde han någon från sjukrummet ropa: »Herre Gud, vad tar det åt ljusen?» Tre ljus hade slocknat på samma gång, och innan de blevo tända på nytt, hade den gamles själ smugit sig bort till den långa vilan.
Vid samma tillfälle, då gubben Michael för söner och döttrar hade förkunnat sin snara hädanfärd, hade han också förmanat dem att med tålamod bära en stor olycka, som snart skulle övergå dem. Och inte heller denna förutsägelse dröjde att gå i uppfyllelse. Fem månader efter dödsfallet, i maj 1822, blev hela Uleåborgs stad, som på den tiden
räknade omkring fem tusen invånare och var landets tredje stad, lagd i aska av en förfärlig eldsvåda. Kyrkan och klockstapeln voro nästan det första, som ödelädes, men elden tog också med sig rådhuset, lasarettet, fattighuset, prästgården, skolhuset och rektorsbostället, för att nu inte nämna alla byggnader, som befunno sig i enskild ägo.
Den gamla Toppeliska släktgården blev också i grund nedbränd, men liksom hela staden i övrigt återuppfördes den på förvånande kort tid. Doktor eller, rättare sagt, professor Gustaf Toppelius, ty han hade vid överflyttandet till Finland av Sveriges konung erhållit professorstitel, byggde sig ett vackert boningshus utmed Stora Torggatan i de forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
