Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyceist, utan hade lämnat skolan bakom sig och var valedicent, med till pojkflocken.
De allra närmaste dagarna ägnade Zachris mest åt att göra sig bekant med staden. Han fann den vacker och sevärd, mer än han hade kunnat föreställa sig.
Helsingfors, som år 1812 hade utnämnts till Finlands huvudstad och dit universitetet hade förflyttats efter Åbo brand 1827, var ännu på 1830-talet en rätt liten stad, som utbredde sig endast över östra delen av den långa, tämligen breda, i en vass spets slutande halvö, som den hade fått
sig anvisad till boplats. Men genom J. A. Ehrenströms och den utmärkte arkitekten Engels försorg hade staden redan erhållit en ganska imponerande prägel. Den norrifrån kommande resanden måste förvånas över den två kilometer långa Unionsgatan, som än genom sprängda berg, än på höga
dammar, än på en lång bro förde honom fram först till stadens medelpunkt och hjärta, det vackra Senatstorget, sedan till den breda, ståtliga, trädplanterade Esplanaden med salutorget. Efter mönstret av Gustav Adolfs torg i Stockholm hade Ehrenström på Senatstorget låtit uppföra tvenne monumentala byggnader, Senatshuset och Universitetshuset, mitt emot varandra vid torgets kortsidor.
Vid östra långsidan kvarstod ännu det gamla rådhuset från 1770, men bredvid detta hade man börjat uppföra den ståtliga Nikolaikyrkan, luthersk trots sitt ryska namn, och detta tempel lovade att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
