Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värld skapad av andra, utan hans egen andes verk, hans egen tillhörighet.
Han kände, att han och andra drogos mot mannen, just därför att han hade denna rikedom att råda över, och han tänkte på att det var en lycka att vara kommen honom så nära, att han
som nu kunde smyga sig in i den ljusa rymd, som omgav honom. Det var inte som att vandra i den yviga lustgård, som romanböckerna hade skapat honom, det var som att gå i en hög allé med strålande valv, och livets blommande träd växte på ena sidan, men på den andra kunskapens månggrenade,
grovstammiga jätteträd.
Det var lycka och glädje, det var än mer: det var hälsa och styrka att vara i hans närhet. Detta kände han, så länge musiken varade, och han satt där nästan i tillbedjan, men naturligtvis kunde han inte komma sig för att säga något av detta till Runeberg.
Han önskade sig väl också, att även kring honom skulle en gång uppstå en värld, som var hans egen, inte lånad av andra, men tills vidare var han nöjd med att gå under skuggan av de där väldiga trädkronorna, som växte i den andres lustgård.
Han förde intet bättre minne med sig från Runebergs än dessa musikstunder.
Mot slutet av vintern, just som det i april månad hade börjat våras, sade magistern några ord om att det kunde vara en möjlighet, att Zachris kunde ta sin examen redan denna vår.
Det var likaså kärt som oförväntat. På mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
