Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den eller berätta om den, men den fyllde hans
ensamma stunder med hänryckning.
Henrik Backman och andra ungdomar bodde
denna sommar ute på ön, och det var ett enda
fröjderus från morgon till kväll. Ingen tänkte på
annat än att ha så roligt som möjligt, alla ville vara
älskvärda, alla befunno sig under makten av den
trolldom, som fyllde ön och som smyckade deras
tankar och tal med lätta stänk av svärmiskhet och
poesi.
Det enda, som stundom hos Zachris väckte en
liten känsla av bitterhet, var detta, att flickorna
Lithén, så ytterst vänliga och kamratliga, som de
voro emot honom, aldrig tycktes komma ihåg, att
han nu var sjutton år och student sedan två år
tillbaka. De behandlade honom ännu i dag som
den lille skolkamraten på Kuddnäs, bestämde över
vad han fick göra och inte göra, skrattade åt honom,
när han talade om att gå på jakt, och togo alldeles
för givet, att han skulle springa alla deras ärenden
och vara deras passopp i allting. Nå, vad det
sista beträffade, stod han dem ju gärna till tjänst.
Det, som harmade honom, var, att de just genom
detta visade, att han i deras ögon bara var en pojke.
Han tyckte dock, att åtminstone Mathilda borde
ha förstått honom bättre än så. Hon visste iu, att
han levde, andades, var till endast för henne. Så
ren och oskyldig hon var, nog måste hon ändå ha
märkt skillnaden i de känslor han nu hyste för
henne och det barnsliga tycke han hade ägnat henne
före hennes Stockholmsresa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
