Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mathilda sade på länge ingenting, men om en
stund gav hon Zachris en lång, prövande blick. »Jag
vet inte var du tar dina tankar ifrån,» sade hon.
Hennes röst förrådde ödmjuk beundran, och
han undrade om hon nu äntligen skulle märka,
att han var något annat och mer än den lille
beskedlige lekkamraten.
Han följde uttrycket i hennes ansikte. Hon
blev plötsligt mycket allvarsam, och med ens märkte
han, att hon grät.
Alla sågo bestörta bort till henne och undrade
om hon var sjuk.
»Det vore bäst att få dö, medan allt är så
här,» snyftade hon.
»Varför skall du säga så, söta Mathilda?» sade
Rosalie.
»Jo, för det vet jag så visst, att jag blir så
olycklig ännu.»
Denna eljest så lugna själ hade genomfarits
av en aning om att den barnslige pojken bredvid
henne förfogade över krafter, som likt vingar skulle
bära honom till höjder, dit hon inte kunde följa
honom.
Ett par dagar efteråt var Alörnssommaren slut,
och man satte sig i båtarna för att ro in till staden.
Vid skilsmässan från ön gräto alla de unga. De
kunde inte låta bli, de visste, att allt detta, som
hade förenat sig för att låta dem njuta romantikens
fulla härlighet, kunde aldrig mer komma tillbaka.
Kärlek, frihet, ungdom, naturskönhet, sympati,
7. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
