Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevistat i avdelningen. En novemberkväll hade det
varit då som nu, men annars hade allting varit
annorlunda. Ingen dov och tryckande stämning, utan
glädje, tillförsikt, hänryckning. Rector magnificus
Melartin och andra hedersgäster, Runeberg främst
att nämna, hade rört sig bland ungdomen. Snellman
hade varit festtalare.
Han hade talat om nyttan av nationsindelningen
vid universitetet och hade skarpt betonat, att denna
inrättning inte hade till ändamål att söndra
studentkåren för att lättare kunna styra den, utan meningen
var, att studenterna i sina olika avdelningar skulle
äga något, som ville vara dem i stället för hem, en
institution, som prövande och kärleksfullt kunde
övervaka deras vandel, som kunde bistå dem i nöd
och hos dessa, som voro från samma landskap,
utbilda en känsla av att de tillhörde en stor,
gemensam familj.
Alla hade förstått varför Snellman hade valt
just det ämnet. Han hade velat säga de närvarande
akademiska myndighetspersonerna ett bevekande
ord till förmån för avdelningen. Och han hade
gjort sin sak så bra, att alla hade beundrat hans
klokhet och takt.
Men vad som hade gjort den aftonen
oförglömlig, hade varit detta, att Franzéns porträtt hade
överlämnats till avdelningen. Lille hade läst upp verser,
Franzéns studentvisa hade utdelats, och till sist
hade rektor rest sig och sagt några entusiastiska
ord om den store skald och ädla människa, som
hade varit hans ungdoms lärare. Då hade hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
