Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rektor och konsistorium hade i sinnet att göra
Österbottniska avdelningen mindre självsäker, mindre
ohanterlig. För en sex, sju år sedan hade de
fattat beslut om att avdelningen skulle klyvas itu.
Beslutet hade dock inte trätt i kraft.
Österbottning-arna hade fått löfte om att få förbli odelade, så
länge som deras nuvarande inspektor, professor
Hällström, satt kvar vid ämbetet.
Att beslutet om klyvningen hade väckt en
oerhörd förargelse, var ju lätt att förstå. Hur skulle
man godvilligt kunna förlika sig med att från
att vara den största universitetsnationen
nersjunka till att bilda två medelstora avdelningar,
lika van mäktiga som alla de andra? Om ett sådant
övervåld skedde, då kunde man vara viss om att
ingen österbottnisk student skulle komma på ett
avdelningsmöte. Och hur skulle det då gå med
dem?
Så enkelt livet levdes, nog fanns det tillräckligt
med tillfällen för att råka i fördärvet. Få förstodo
att hålla måtta. Den ene studenten satt hela dagen
naglad vid boken, levande en torpares liv, en annan
måste man dagen igenom söka vid biljardbollarna.
Zachris hade hört sägas, att en enda småstad, bland
elva därifrån till universitetet avsända lovande
ynglingar, räknade åtta, som hade ridit i galopp till
total undergång.
Men om inte avdelningen hade funnits, då hade
väl alla elva gått samma väg. Herrarna i
konsistorium borde allt betänka sig, innan de förstörde
den. Det var ändå det enda ställe, där man försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
