Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvarstående var enda hindret, hade han beslutat
att visa detta tillmötesgående.
Sedan, utan vidare ordande, började han övergå
till namnupprop för att få utrönt till vilkendera av
de nya avdelningarna, den nordliga eller den sydliga,
de närvarande borde räknas.
Zachris såg sig omkring. Där sutto de
nack-styva, hetsiga österbottningarna tagna med
överraskning, tysta, utan att i ögonblicket veta hur de
borde handla. Ingen reste sig för att protestera.
Harmens rodnad hade stigit upp i ansiktena, men det
var ingen, som slungade ut en smädelse.
Ingen hade anat något, ingen kunde i
hastigheten tänka ut något sätt att hindra det oerhörda.
Ingen kastade ordet förrädare rakt i ansiktet på
inspektor.
Vilken förnedring att se denne fordom så
vördade man nedlåta sig att gå de maktägandes
ärenden! Hur djupt plågades man inte av vanmakten,
omöjligheten att göra motstånd! Så känns det för
en fästningsbesättning, då den till följd av
kommendantens förräderi måste överlämna sina vapen
åt fienden.
Så var det att leva i ett land, där tyranniet
satt vid makten.
Denna avdelning var den enda sammanslutning
i ett förslavat land, där man ännu vågade hysa en
fri tanke, och därför skulle den krossas. Dessa
österbottningar voro ännu mäktiga genom sin styrka,
sin samhållighet, något sådant kunde naturligtvis
inte tålas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
