Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig som förebilder? Han tänkte på Runeberg,
på Tegnér, på Franzén, på Almquist, på Stagnelius.
Hur hade de alla varit i stånd att vända sig till
föremålet för sin kärlek med eviga ord?
Han var inte heller ännu fullt fri från det tunga
och prålande skrivsätt, som han hade tillägnat sig
under sina romantiska Alörnssomrar. Det hände
en gång denna sommar, att ungdomen på Kuddnäs
en kväll satt ute i trädgården och betraktade
månskenet, som dallrade över älven. Emilie Lindqvist
var också med, hon gjorde Zachris frågor om
månen, och plötsligen föll det honom in att hämta sin
stora kikare. Han lämnade den till Emilie, och
med kikaren stödd mot hans axel betraktade hon
månskivan. Medan de så stodo, uppräknade han
för henne namnen på månens slätter: Mare frigoris,
Mare nubium, Mare serenitatis, Mare nectaris, så
många han kunde påminna sig.
Han gjorde sedan en dikt om detta, som han
kallade Månkartan. Han talade däri om hur hans
och hennes andar en gång skulle bo på månskivan
och tillsammans vandra från Köldens oceaner till
Nektarböljornas vågor och Ymnighetens stränder.
Men inte kunde de romantiska vändningarna
uttrycka de känslor, som Emilie ingav honom.
Denna dikt kunde likasåväl ha varit skriven för tre
år sedan.
Men snart skulle den stränga läromästare visa
sig, som skulle föra in den unge vitterlekaren i de
stora föregångarnas krets.
På Kuddnäs roade man sig denna sommar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
