Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom mycken lycka, och under julen dansade han
med lust och fröjd på alla bjudningar.
Men på julens allra sista bal såg han Emilie
dansa en fransäs med Henrik Backman, och då hon
figurerade mot sin kavaljer, fick blicken en
strålglans, som den aldrig hade ägt, då den hade varit
riktad mot honom.
Med ens förstod han, att det var hans bästa
vän, som hon älskade, inte honom själv.
Just som om ödet ville driva ett elakt skämt
med honom, blev det ungefär samtidigt beslutat,
att doktorinnan och Sophie skulle följa med till
Helsingfors för att hälsa på Rosenkampffs och att
även Emilie skulle resa med. Detta, som ha i några
dagar förut skulle ha hälsat som en onämnbar lycka,
fyllde honom nu med förfäran och ängslan. Det
hade varit bäst för honom att få glömma Emilie
under en lång skilsmässa.
Liksom för att han inte mer skulle behöva
sväva i ovisshet, var han ett par dagar senare
hos Henrik Backman på en speljunta, som varade
till ett på natten. Sedan de övriga deltagarna voro
gångna, sutto Zachris och värden och drucko
champagne till framemot sju på morgonen och utbytte
under tiden sina djupaste förtroenden. Henrik
bekände för honom, att han älskade Emilie och att
han visste, att hans kärlek var besvarad. Emilie
hade skrivit det i ett brev till någon, som hade
förrått hemligheten. Hon tyckte om att konversera
med Zachris, men hon älskade Henrik.
Zachris beslöt genast, att han skulle avstå från
9. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
