Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje försök att vinna Emilie. Ingalunda ville han
gå vännen i vägen. Om Henrik och Emilie, de
båda, som han höll kärast i världen, kunde bli
förenade, då måste han i tyst försakelse dra sig
tillbaka.
Men samtidigt kände han ju, att allt det, som
förut lyfte och bar, det lade sig nu över honom med
dövande tyngd. Bördan av denna kärlek, som skulle
dödas, blev så tryckande, att han knappast kände
sig i stånd att leva.
Dagen före avresan kommo Rosalie och
Ma-thilda ut till Kuddnäs för att säga farväl. Då de
foro tillbaka in till staden, ställde sig Zachris på
meden och åkte med ett stycke. Nu förstod han vad
det ville säga att bära på försmådd kärlek, och han
kände åter samma lust att bedja Mathilda om
förlåtelse.
»Det är långt, tills vi råkas härnäst,» sade han,
»och hurudana, det vet Gud. Lova, att vi inte
skiljas ledsna!»
Han kunde inte finna något bättre att säga,
men de få orden bidrogo väl i sin mån till att han
åter kom i ett gott och vänligt förhållande till
kusinerna.
Men trots allt detta hade han den gången en
härlig Helsingforsresa. Doktorinnan och Zachris
åkte i ena kursläden, flickorna i den andra, men vid
alla hästombyten samlades de glada och skrattande
omkring matsäcken. Och i Lapp.o gästgivaregård,
dit de hunno framemot midnatt, fanns bara ett rum
ledigt förutom hållstugan. Då hade inte Zachris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
