Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, du hade slocknat. Daggpärlornas droppar
begräto din flykt uti rosornas knoppar,
och fågeln i lunden med smältande röst
sjöng saknad och höst.
Och fågelen finner i kvällen sitt näste,
men jag är som molnet på himmelens fäste,
jag söker min stjärna. O, älskade vän,
när kommer du än?
Då han hade skrivit ner dessa strofer, kände
han, att han äntligen, äntligen hade skapat något,
som var likt det, som rörde sig i hans inre. Där
var hans smärtfyllda ömhet, där voro de skygga
smekningar han aldrig fick skänka, där fanns
åtminstone någon genklang av de lekande melodier, som
hennes väsende väckte i hans själ.
Denna sommar reste inte heller Zachris till
Nykarleby. Han och sex kamrater begåvo sig till
Löparö i Sibbo skärgård, hyrde in sig hos ett
vänligt bondfolk och stannade där ända till hösten.
Det var en anordning, som hade vidtagits, för att
han skulle få läsa mera ostört, ty det började nu
stunda mot examen.
Då han vände tillbaka till Helsingfors, var Emilie
återkommen från Åbo, men han fick sällan tillfälle
att råka henne. Längtan plågade honom varje dag
och stund. Han fick höra, att hon skulle vara tärna
på ett bröllop, och på kvällen stod han med i
folkhopen i hopp att åtminstone få se en skymt av den
älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
