Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort efter detta hände det, att han i orolig
längtan en kväll gick fram och åter över sitt
kammargolv. Och medan han så vandrade, tycktes det
honom, att hans längtan började tala. Han
skyndade till sitt skrivbord och kastade ner ett par
strofer på papperet med sådan fart, att han knappast
kunde följa med vad han skrev. Och hela tiden
hade han en känsla av att det inte var han själv,
inte hans vanliga jag, det, som annars med möda
och omsorg sammanfogade rimmen, som här förde
ordet. Det var något främmande, som djärvt och
myndigt tillviskade honom de strofer han skrev
ner så utan betänkande, så utan tvekan, som hade
de för längesedan varit färdiga.
O, vor’ jag ett minne — och bands ej av tid
och finge beständigt dig följa
och finge begjuta din levnad med frid,
din grav med välsignelser hölja
och gömma ditt liv i min vårdande famn
och lära en värld att ditt älskade namn
med tårar av kärlek beskölja!
O, vor’ jag en tanke — och bands ej av rum
och fing’ i ditt hjärta mig dölja
och finge dig leda, där stigen är skum,
och, där hon är slipprig, dig följa
och lysa din väg genom skuggornas land
till sällhetens evigt förklarade strand
över tidernas brusande bölja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
