Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubelfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hade skänkt den ännu några veckors studium
för att erhålla ett inom räckhåll liggande laudatur.
Mittunder det att Zachris höll på med dessa
tentamina, skrev han en kort dikt, som han kallade
»Intet vet jag». Märkvärdigt nog kom han att i
denna säga ungefär detsamma, som han hade sagt i
den dikt, som han skrev vid sin studentexamen, att
all jordisk vishet var ett intet och att den aldrig
skulle kunna tillfredsställa den vetandets törst, som
bodde inom honom. Just nu, då all den lärdom
han hade insamlat under sju års mödor skulle
framläggas till granskning, kände han sig mycket
ödmjuk. »Vad jag vet, är ett intet,» tillropade han
sig själv, »och jag, som har insamlat vetandet, är
också ett intet.»
I början av maj avlade han sin examen, och
med stor glädje tänkte han på att han nu äntligen
var så långt kommen, att han kunde börja de
egentliga brödstudierna. Detta var helt enkelt en
nödvändig sak1, därför att hans mor med varje år fick
alltmer svårt att skaffa pengar. Ja, ibland var
doktorinnan så utan kontanter, att hon inte kunde
skicka av ett brev med posten. Så snart examen
var tagen, skrev hon återigen till sonen och skildrade
för honom hur svårt hon hade det samt bad, att
han skulle resa hem mellan examen och
promotionen; det bleve väl alltid något billigare än att
stanna i Helsingfors. Men mitt uppe i klagovisorna
påminde hon honom om att han måste skaffa sig
en uniformsfrack till promotionsbalen. Kunde han
komma över någon gammal, som vore snygg till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
