Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubelfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting av den gamla kärleken vaknade upp inom
honom. Men något sådant förmärktes inte. Den
var för alltid död och försvunnen.
På samma sätt som Nykarlebyborna voro nu
hundratals herrskapsfamiljer på väg till Helsingfors.
De skakade fram i höghjulade vagnar, där
vagnslådorna voro fullpackade med balklänningar,
vagns-fickorna fyllda med reseffekter, där matsäcksskrinet
stod på vagnsbottnen under de resandes fötter och
ett torn av hattaskar var upprest på vagnstaket.
Ägaren av en sådan vagn åkte kanske till
huvudstaden för att bli jubeldoktor, den unga flickan
på baksätet skulle måhända dansa på sin fästmans
promotionsbal, gossen på kuskbocken for för att
promoveras, modern på framsätet följde med för
att vara ett vittne till de andras glädje.
På gästgivargårdarna träffade man på forna
vänner, som voro ute i samma ärende. Det blev
samspråk med upplivande av gammal vänskap och
med små matsäckskalas. Man berättade hur man
hade det var på sin ort, jämförde sina svårigheter,
skröt med hästar, boskap och barn och kände sig
besynnerligt ung och uppkryad. Om morgnarna
var man tidigt uppe för att hinna före de andra till
skjutshållen och få utvilade hästar. Men hur man
än skyndade sig, voro alla rummen upptagna, då
man om kvällen nådde till den gästgivaregård, där
man ämnade övernatta. Det blev att sitta kvar och
sova i resvagnen, eller också fick man hålla till
godo med en halmbädd på ett loggolv. I de flesta
fall avlöpte allt med yppersta sämja. Ogenhet oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
