Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jubelfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hett humör hade man lämnat hemma; nu ville man
ta dagen, som den kom, och möta besvärligheterna
med skratt hellre än med gråt.
Det var upplivande att tänka på att alla
Finlands landsvägar på samma sätt myllrade av
människor. På vägarna från Viborg, från Kuopio, från
Uleåborg, från Åbo, överallt rådde samma rörelse.
Man kunde knappast förstå, att detta var möjligt.
Fanns det då verkligen i Finland så mycket
människor, som intresserade sig för universitetet? Fanns
det så mycket studerat folk, så mycken bildning?
Ju närmare man kom till huvudstaden, ju mer
förvånad blev man. Där hade man gått var och en
i sin ensliga bygd och haft en känsla av att
fosterlandet låg i dvala. I Finland rörde sig sedan
trettio år tillbaka ingenting mer. Landet var
döds-trött efter det förra århundradets härjningar och
olyckor, och den ryska styrelsen lämnade det i ro.
Ingenting gjordes för att väcka det ur sömnen.
Men sannerligen fick man inte redan nu på
landsvägen en förnimmelse av att fosterlandet var levande
eller att det åtminstone höll på att vakna.
Och vem vet? Det var kanske allt detta
vagns-rassel på vägarna, allt detta glada glam på
gästgivargårdarna, som hade väckt den sovande ur sin
trettioåriga slummer. Hon kom fram ur
skogsdjupet, omorgnad, med mossa i håret, ögonen ännu
ovana vid solljuset. De sköna lemmarna voro åter
kraftiga och starka, ansiktet log av levnadslust, men
lättjan satt kvar i lederna. Hon skulle ha sjunkit
ner på lövbädden till ny vila, om inte alla dessa
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
