Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Despotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oftast är det i stället så, att huvudstad och
landsbygd äro ganska främmande för varandra.
Och se nu: redan den 22 januari 1842
meddelade Helsingfors Tidningar, att i en prästgård i norra
Finland hade bildats en liten akademi, något i stil
med Hugo Löwenstjernas i Jaktslottet, fastän stor
skillnad förelåg med anseende till den hand, som
förde protokollet. Denna akademis medlemmar voro
prästens fyra barn, Henrik, Emma, Thilda och
Marie. Unge Henrik, som tillika var sin fars
adjunkt, hade lovat att i tidningen meddela vad i
hans akademi månde förekomma, och han höll
redligt sitt löfte. Än refererade han ett samtal om
Runebergs (julkvällen, än ett om damernas
förhållande till politiken. Till tack för dessa bidrag
fick titulus Henrik mottaga ett och annat brev från
Helsingfors, däri skildrades ett besök av tronföljaren
samt ett och annat ur huvudstadens teaterliv.
Det var inte utan stark spänning, som den unge
tidningsredaktören iakttog hur detta försök att göra
stad och land bekanta med varandra skulle mottagas
av allmänheten. Tidningens eget liv var ju alltjämt
i fara att utsläckas. Allt berodde på om publiken
skulle förstå honom, bli glad åt hans goda mening
och ge honom sitt stöd. Allmänheten förstod nog
mycket litet av den goda meningen. De allra flesta
tyckte, att Helsingfors Tidningar redigerades
ungefär som en handskriven leksakstidning. Men allt
var bättre än den förra tråkigheten med tidningsgräl
och oanständiga historier, och prenumeranterna
för-svunno inte, de till och med växte i antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
