Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Despotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast censor tycktes ingenting ha förstått. Han
höll sig åtminstone den gången stilla.
Men vad som låg bakom allt detta, det var ju i
själva verket den makt, som begagnade sig av
censuren för att upprätthålla sitt välde. Det var inte
mot en mer eller mindre oresonlig censor Zachris
hade att vända sin vrede, utan mot den ryska
despotismen.
Finnarna intogo en särställning bland alla av
Ryssland underkuvade folk. De styrdes visserligen
av en rysk generalguvernör, men den rådgivande
senaten vid hans sida utgjordes av finnar. Språk,
religion, undervisningsväsende, lagstiftning hade de
fått behålla oantastade, ämbetsmän och officerare
utsågos bland landets egna söner.
Detta var dyrbara förmåner, och i Finland
ansågs det brottsligt att genom något överilat steg
sätta dem i fara. Zachris ville heller ingalunda
äventyra något sådant. Han hade inga politiska
mål, endast kulturella, och just medvetandet om
hans fullkomliga ofarlighet för självhärskaredömet
gjorde kanske, att han ännu mer harmades över
att han skulle hindras från att verka för det goda,
som han ville befrämja.
Skuggrädsla och misstänksamhet ställde sig
emot honom på den väg, som han ville vandra,
och mången gång brände hans huvud hett av vrede
över alla retsamma, dumma förordningar.
Så hände det, att han en kväll under hösten
1844 kom att bevista en teaterföreställning. En tysk
trupp uppförde ett stycke, där marseljäsen sjöngs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
