Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållit tal mot fjärde budet, framfört sig själv som
exempel och berättat hur han hade levat i bitter
strid med sin egen mor. Man fick inte ge efter
för föräldrarna, hade han sagt, även om de skulle
dö av sorg.
Nog hade doktorinnan anledning till oro.
Sophie var ju stilla och foglig ännu, men hur skulle
det bli, då hon på fullt allvar hade slutit sig till de
väckta ?
IZachris bet ihop läpparna. Det var bittert att
tänka på hur modern hade måst lida, medan hon
såg sitt barn steg för steg slitas ifrån henne.
I ett brev hade doktorinnan talat om hur det
nuförtiden predikades i Nykarleby. Sist hon hade
varit i kyrkan, hade prästen till en början talat
bibliskt och vackert, så att också hon, fattig
syn-derska, hade funnit sig väl därav. Men sedan hade
han sagt, att dessa ord blott voro för de omvända,
men alls inte för sådana, som gå i kyrkan, bara för
att alla andra gå dit. Därefter kom en förmaning
till den, som var stadd på bättringens väg, att säga
till fader, moder, syster: »Gack ifrån mig!» Och
till sist blev det om helvetets eldbränder och dylikt,
så att hon gick gunås med sämre känslor från kyrkan
än dit.
Den predikanten, den predikanten! Zachris
kunde höra honom, där han stod i sin ungdoms
fanatism och fördömde mogna människor, som med
heder hade genomgått livets otaliga prövningar.
Han hade själv en gång velat sluta sig till dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
