Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade att blanda sig i religiösa angelägenheter. Den
gamle upplysningsvännen fick höra, att det vore
bättre, att han talade till rätta sin egen son, som
ju pratade vitt och brett om att det inte fanns någon
Gud.
Hon hade verkligen tystat ner honom. Men
Sophie, hur mycket hade hon förstått? Vilken
märkvärdig kristendom var inte detta, som förbjöd ett
barn att älska en sådan mor! Sophie gick som förr
till sina pietistvänner och lät modern sitta ensam
med sin oro och sin längtan.
Zachris lyfte armarna och drog en suck, som
nästan var ett stönande. Det kom honom på tungan
ett ord ur den grå forntiden: »Grymta månde
grisarna, om de visste vad den gamle galten lider.»
Vad därmed menades, förstod han i den stunden.
Tänka sig modern i strid med släkten, i strid
med sina gamla Nykarlebyvänner! Tänka sig henne,
som hade bjudit sina barn så mycken glädje, sittande
ensam i sitt hem, med musik, skratt och all oskyldig
förströelse bannlysta! Tänka sig predikanter och
andra »väckta» såsom hennes enda umgänge! Tänka
sig luften omkring henne liksom inpyrd av Sions
sånger, av själanöd, av väckelsehistorier!
Men mitt i den stora ångest, som han kände för
moderns skull, kom en tröstande tanke till honom.
Det fanns ändå någon, som förde ut till Kuddnäs
glädje och vänlighet, som försökte ge den gamla
vad den egna dottern inte mer kunde skänka henne.
Emilie hade nog fått känna på pietismens hårda
hand, hon också. Sophie hade ju hittills varit hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
